Västerås och Uppsala lyfts fram som goda exempel i rapport
Allt fler personer har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. Förr handlade det mest om missbrukare. Nu drabbas allt fler, som till exempel psykiskt sjuka, nyskilda, hushåll med svag ekonomi och nyanlända flyktingar. Men vems är egentligen ansvaret för att alla får en bostad?
Det har en projektgrupp som består av Sveriges kommuner och landsting, Sabo, Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen Riksförbundet, tittat närmare på.
Enligt lagen har kommunerna ansvar för bostadsförsörjningen, men för att det ska fungera i praktiken måste det finnas ett gott samarbete med både kommunala och privata hyresvärdar, konstaterar de i rapporten.
Projektgruppen lyfter fram åtta olika kommuner som försöker lösa problemen på olika sätt.
Ett exempel är Västerås, där individ- och familjeomsorgen har ett samarbetsavtal med flera fastighetsägare, däribland kommunala Mimer. För att stötta personer som har svårt att få lägenhet den vanliga vägen, använder man sig av ett slags boendetrappa i två steg. Med hjälp av träningslägenheter och boendestödsavtal ska till exempel före detta missbrukare slussas in på bostadsmarknaden. Tanken är att träningslägenheten efter ett år övergår i ett boendestödsavtal, som innebär att personen får ett eget kontrakt med kommunal borgen. Lösningen omprövas efter ett år. Om det inte har varit några problem upphör kommunens ansvar och hyresgästen hyr fortsättningsvis på samma villkor som alla andra.
I Uppsala samlar man sedan 2001 kompetensen för de bostadssociala frågorna på ett och samma ställe – i den nya organisationen Myndigheten för bostadssamordning. Man har även tagit fram en bostadspolitisk strategi för bland annat markanvisning, vilket har lett till fler byggprojekt, och har planer på att ta fram en strategi mot hemlöshet.
