Badet förstörde hennes liv
I dag, tre år senare, har Ann-Cathrine Mattsson, 63 år, sjukbidrag på heltid. Hon kan inte läsa böcker, har svårt med minnet och balansen och har svårt att formulera det hon tänker och känner.
– Jag som älskade att läsa får ont i huvudet efter 20 sidor, skriver jag inte lappar så glömmer jag vad jag ska göra och jag har svårt att uttrycka mig så jag sitter hellre tyst numera. Ja, jag är en helt annan människa i dag än innan jag blev sjuk, säger Ann-Cathrine.
Sonen Mikael hjälper sin mamma när hon berättar, fyller i detaljer och rättar vänligt om hon blandar ihop något.
Det var i slutet av januari 2010 som Ann-Cathrine och hennes sambo Rolf flyttade in i trean på Ulvsätersvägen i stadsdelen Sätra i Gävle.
– Åh, vad jag njöt av det där första badet! Det var så varmt och härligt och jag hade inte badat på så länge eftersom vår förra lägenhet bara hade dusch, säger Ann-Cathrine och ler.
Men bara ett par dagar senare började hon känna sig dålig. Hon fick häftig magsjuka och kände sig förkyld och det gick inte över utan blev bara värre. Hon var till slut så svag att hon ramlade i badrummet och då ringde Rolf efter ambulans. När den kom fram till sjukhuset kunde Ann-Cathrine inte andas.
Läkarna kom efter ett par dagar fram till att hon hade drabbats av svår lunginflammation på grund av legionellabakterier som hon antagligen fick in i lungorna när hon badade.
I fem dagar svävade Ann-Cathrine mellan liv och död.
– De sa ”nu är det slut, det är minuter, kanske timmar kvar”, säger Mikael.
Ann-Cathrine tar fram den dagbok med bilder som personalen på intensiven förde under hennes tid där. Det tog ett år innan hon vågade öppna den och titta på bilderna av sig själv och den kamp mot döden som hon till slut vann. Men livet hon kom tillbaka till var inte det samma.
– Min mamma har blivit en annan sedan hon blev sjuk, helt klart, säger Mikael och ser på Ann-Cathrine.
Han gör det mest hela tiden. Det är lite som om de bytt roller. I bokhyllan i vardagsrummet har han stickade randiga kläder som alla sjuttiotalsbäbisar men här vid köksbordet är det han som tar hand om och stöttar. Rolf, sambo och pappa, avled 2011.
Men trots att inget är sig likt finns det ingen bitterhet varken hos Ann-Cathrine själv eller hos Mikael.
– Nej, jag är inte bitter och jag är inte arg. Men man är så otroligt liten mot försäkringsbolag och andra, säger Ann-Cathrine.
– Ja, visst har man känt hopplöshet. Man tycker ju att Gavlegårdarna kunde kompensera henne på något vis, säger Mikael.
Ann-Cathrine reser sig igen och hämtar papperet där hon räknat ut att hon förlorar 36 000 kronor om året eftersom hon inte kan jobba.
– När jag var läkarsekreterare var det mig de frågade om allting, jag mindes allt, säger hon och ett sorgset stråk drar över ansiktet, men så skiner hon upp igen och lyfter upp blandrashunden Dalton:
– Det här är min största glädje det! säger hon och nojsar en stund samtidigt som hon ler litet ursäktande mot Mikael.
Men han ler tillbaka och berättar att han övertagit Rolfs roll som den som för Ann-Cathrines talan mot hyresvärden och hos Hyresgästföreningen.
De har drivit linjen att legionellan kunde växa till sig i ett rör till en borttagen bidé eftersom lägenheten stod tom ett par månader innan Ann-Cathrine och Rolf flyttade in. När Ann-Cathrine satte på vattnet för att bada kom bakterierna ut i vattenångan.
Miljöchef Mats Åström på kommunala Gavlegårdarna håller inte med:
– Vi har mätt upp förhöjda legionellahalter i duschen. Att vi tog bort röret som suttit i bidén var en försiktighetsåtgärd och inget annat. Vi vet inte varifrån bakterierna kommit.
Gavlegårdarnas försäkringsbolag vill varken ge ersättning för förlorad arbetsinkomst eller för sveda och värk till Ann-Cathrine. Hyresgästföreningens jurister ska nu ta upp hennes fall igen.
– Jag hoppas det kan bli debatt om det här och om vilket ansvar hyresvärdarna egentligen har, säger Mikael.
Han ser på sin mamma. Och fortsätter:
– Och sveda och värk och skadestånd förresten … Vad är det värt att inte komma ihåg saker!?
Legionellabakterier finns i naturen i vatten och jord.
Bakterien smittar via vattenaerosol (vattenånga) om man andas ned den i lungorna.
Att dricka legionellasmittat vatten är ofarligt och man blir inte sjuk av att tvätta sig i det.
Legionellabakterierna trivs bäst i vatten som är mellan 20 och 45 grader varmt och kan finnas i rör som inte spolats på länge.
Ett bra sätt att skydda sig utomlands är att sätta på duschen och lägga duschmunstycket nära avloppet några minuter så att värmen hinner stiga och bakterierna rinner ut i avloppet.
Legionellabakterien orsakar en lunginflammation som kallas legionärssjuka.
Varje år rapporteras 100 till 150 fall i Sverige.
Legionellainfektion omfattas av smittskyddslagen och måste smittspåras.
I ett hyreshus kan antalet legionellabakterier minskas om vattentemperaturen hålls vid minst 60 grader i varmvattenberedaren och minst 50 grader vid tappstället. Ledningssystemet ska vara konstruerat så att stillastående vatten undviks.
Källa: Smittskyddsinstitutet.
