Bo fick en trea i Nordkorea
Nordkorea är en brutal diktatur som begår massiva människorättbrott. Det slogs fast i en FN-rapport i våras som kunde visa att regimen utsätter befolkningen för godtyckliga avrättningar, tortyr och våldtäkter. Insynen från omvärlden har länge varit starkt begränsad, men för två år sedan fick Bo Lager, född och uppvuxen i Norrköping, möjlighet att flytta dit. Som en av totalt fem svenskar bosatte han sig i Nordkorea.
Orsaken var hans arbete för den irländska organisationen Concern Worldwide, som driver flera biståndsprojekt i landet.
– I mitten av 90-talet hade man en omfattande hungerkatastrof här med 100 000 personer som dog av svält. Trots att situationen har förbättrats har man fortfarande matbrist och en hög andel barn som lider av undernäring, säger han.
Hans uppdrag var bland annat att resa runt till några av de cirka 4000 statliga jordbrukskooperativen och lära ut hållbara odlingsmetoder, bygga växthus, starta fiskuppfödning och småskaliga livsmedelsanläggningar. Målet är att bidra till att öka matproduktionen men även lära ut till folk att äta rätt sorts mat.
– Det finns en kritik mot att vi är där och på så sätt stödjer regimen. Men å andra sidan skulle befolkningen lida ännu mer om vi inte var där, säger han.
Bostad ordnades i form av en trerumslägenhet i ambassadkvarteren i huvudstaden Pyongyang. Men bostadsmarknaden i landet är speciell. Regimen tilldelar folk lägenheter, men utkräver ingen hyra. Men vad som är sant är svårt att veta i ett land som Nordkorea.
– Allt är propaganda. Regimen kontrollerar allt och ingen har tillgång till ett normalt nyhetsflöde.
Att bo och leva där beskriver han som väldigt speciellt och fullt av kontraster. Å ena sidan en vardag som nästan var lik den hemma i Sverige.
– Jag hade full rörelsefrihet inne i Pyongyang och hade tillgång till egen bil. Att gå och handla var som hemma, men med lite mindre utbud kanske. På kvällen gick man ut och käkade, simmade, spelade bowling eller gick på nattklubb.
Å andra sidan en regim som övervakade allt han gjorde.
– Det var en väldigt välregisserad vistelse. Det var svårt att få personlig kontakt med nordkoreanerna. Jag kunde inte ringa till min lokala kollega och spontana saker som att ta en öl efter jobbet var bara att glömma. Allt vi gjorde, om vi ville resa och träffa någon, var vi tvungna att ansöka om i förväg hos utrikesministeriet.
Samma problem dök upp då han försökte diskutera landets politik. Att ta upp det omdiskuterade kärnvapenprogrammet möttes av total tystnad.
– Där var det stopp direkt, det gick inte ens att antyda någon form av kritik. Då blev det helt blankt.
I höstas avslutade han sitt uppdrag och flyttade hem till Sverige.
– Arbetet har varit väldigt intressant och givande. Jag har fått en djup inblick i jordbruksfrågorna, men jag kände att det räckte med två år. Det är såna väldiga kontroller att det kändes onaturligt och konstigt och till sist svårt att jobba.
Hans förhoppning är att landet ändå börjar öppna upp sig mot omvärlden på samma sätt som skett i Kina och Vietnam.
– Det finns små tendenser ditåt, som allt fler moderna bilar och ett växande varuutbud. När Nordkorea öppnar upp sig mot omvärlden så finns det en stor potential för ekonomisk utveckling.
