Elefanten i rummet
Vill du hänga med på paneldebatt? Det är lärorikt och ibland är det lite kul också. Jag vet inte varför det heter paneldebatt. Det måste nog bero på att man radar upp deltagarna framme vid podiet som en spantad ytterpanel.
Det går till på samma sätt varje gång. En organisation eller parti anlitar fem till nio personer som inför publik ska tycka och debattera. I mitt fall handlar det ofta om varför vi inte klarar av att bygga bostäder och om inte det är Hyresgästföreningens fel som envisas med att hyrorna ska hållas nere. Jag har deltagit i mängder av paneldebatter. Om mark till exempel.
En gång stod jag mellan två till förvillelse lika politiker i blågrå kostym från samma parti. De hade helt olika åsikter om vad man ska göra med kommunens mark. Sälj så dyrt som möjligt, sa den ene, medborgarna vill att vi ska ta rejält betalt för våra gemensamma ägodelar. Aldrig i livet, sa den andre. Då kan vi ju bara bygga dyra bostäder och det är väl inte det vi behöver. Markkostnaden är det som avgör vad som går att bygga och vad som inte går att bygga.
Om man inte tittar på namnskylten går det ibland inte att ana vilket parti de tillhör. Det gäller till exempel synen på allmännyttan. Sälj ut hela rubbet, säger någon. Sälj ut lite, säger en annan. Sälj för ombildning till bostadsrätter, säger en tredje. Här säljs ingenting, säger den fjärde från samma parti. Det är när man åker runt i landet som man stöter på politiker som tillhör samma parti på riksplanet men som har så olika åsikter. Oftast är de överens om de bor i samma stad. Men någon partilinje som sträcker sig över hela landet har de flesta partier inte. Bostadspolitiken är mycket mer personbunden än partibunden. De som sitter i riksdagen brukar tycka att det mesta är kommunpolitikernas fel.
Det är kommunerna som har ansvaret för att folk får tak över huvudet och de tar inte sitt ansvar, säger de. Kommunpolitikerna tycker att riksdagsledamöterna har massor att göra för att underlätta byggandet. Sveriges byggindustrier tycker att hyresgästerna betalar oförskämt låga hyror. Det går inte att bygga med de hyrorna och inte flyttar hyresgästerna på sig heller. På en del orter plockar kommunen så mycket pengar det går och ibland lite till ur sitt kommunala bostadsbolag. På andra ställen skulle de aldrig få för sig något sådant.
Det finns en elefant i rummet sägs det på många debatter. Den vågar ingen prata om. Det är hyrorna. Vi måste låta marknaden sätta hyran, menar elefantjägarna. Det finns ingen elefant som är så omtalad om ni frågar mig. En del byggare säger att de kan bygga smart, billigt med rätt så rimliga hyror. Andra säger att det är helt omöjligt att få ihop kalkylen. Så kan det låta. Men man måste vara där och säga sitt och så måste man veta hur snacket går. Över tid förändras också åsikterna. Nu är alla (nästan) överens om att det handlar om markpriser, skatter, sega planprocesser, dyra byggmaterialpriser med mera. Och innan man gör något åt det ska man inte skicka räkningen för det dyra byggandet till hyresgästerna. Så det så.
