Ropen skalla, tandkräm åt alla

​Hon var väl i fyraårsåldern ungefär när hon kom hem från dagis och undrade hur man skulle bete sig för att få till ett barnmöte.
Min yngsta dotter var en ivrig anhängare av tandborstning. Hon älskade tandkräm och nu höll dagispersonalen på att ta ifrån henne en av höjdpunkterna på dagis. Tandborstningen på eftermiddagen.
Borsta tänderna skulle de visserligen få göra men utan tandkräm. Dottern hade tidigt greppat att det var på möten saker och ting fixades till. Hon började genast tänka på att ordna ett möte när det blev tal om att slopa tandkrämen på dagis.
Jag vet inte riktigt hur hon gjorde, men tandkrämen kom tillbaka. När dagispersonalen såg att de upprörda barnen gått ihop i kampen om tandkrämens återkomst såg de säkert sin chans att uppmuntra dem att stå upp för sin sak. Och barnen lärde sig att det lönar sig att slå sig samman och kämpa när man vill ändra på något. Sånt sitter i.

Vi är många som lärt oss samma sak och vi ger inte upp den idén i första taget. Hur mycket individualism som än präglar samhället och tiden så vet vi att det blir bättre beslut, och tandkräm till alla, när det är många som engagerar sig och deltar.
Fortfarande pågår det hyresförhandlingar runt om i landet.
Tusentals hyresgäster jobbar i förhandlingsdelegationer och sliter med tuffa hyresförhandlingar. Förmodligen sitter där ett och annat före detta dagisbarn som vet att det är på möten man fixar till saker och ting och andra som lärt sig samma sak fast på ett annat sätt.

För än så länge fattas inte besluten om hur hög hyran ska vara av fastighetsägarna själva. De tvingas göra upp med kunderna om den saken.
För en sak är säker, det blir mycket bättre än om vi skulle sitta där en och en och förhandla vår egen hyra direkt med fastighetsägaren.

Så förhandlingsrätten gäller det att slåss för lika mycket som rätten att få tandkräm på dagis. I alla fall om man håller sig på ett principiellt plan.
Fastighetsägarna har ett rejält övertag. De har något vi vill ha och de behöver inte just dig eller mig. Det finns så många andra som vill ha en bostad och om vi uppfattas som besvärliga och ställer krav är det bara att plocka in någon annan som inte är lika påstridig. Fastighetsägarna har inte samma bevekelsegrunder som dagispersonal när det gäller att uppmuntra egna krav, initiativ och inflytande.

Men i allmännyttan är det lag på att erbjuda de boende inflytande i företaget. Nu är det bara för de privata fastighetsägarna att ta upp konkurrensen med allmännyttan och visa att de fattar att allt blir bättre om de boende har inflytande.

För det vet ju vartenda dagisbarn.