HemHyra.se använder sig, precis som flertalet andra webbplatser, av cookies för att förbättra servicen för er besökare. Läs mer om Cookies

Bostadsbristen allvarlig även i glesbygd – nu föds nya kreativa lösningar

Norrbotten Bostadsbristen är inte bara en storstadsföreteelse – den är utbredd över hela landet. Men i småorterna vill byggherrarna inte satsa. Nu föds nya kreativa lösningar
Foto: Ulrika Vallgårda
Alf Söderlund i föreningen Tavelsjö Rödåbygden utveckling berättar om modulhusen som Johan Stenlund och hans kusin nu håller på att bygga om till lägenheter .

Enligt kommunernas egen bedömning ifjol råder det brist på bostäder i nästan hela landet. Det gäller även i kommuner utanför storstadsregionerna.

Det viktigaste skälet till att det byggs så få nya hyreshus i glesbygd är att marknadsvärdet på ett nytt hus i regel blir lägre än själva byggkostnaden. Då är det dessutom svårt att få lån.

Läs ocksåBostadsministern: Det behövs fler bostäder för äldre i glesbygd

Men det finns samhällen och byar där man nu kommer med egna påhittiga lösningar.

I Rödåsel behövs hyresrätter för de äldre som vill stanna i byn.

I Rödåsel, en by på 200 personer utanför Umeå, tog byborna saken i egna händer när det uppdagades en möjlighet att få ta över några modulhus som tidigare stått i OS-byn i Lillehammar.

Invånarna i Rödåsel hade länge funderat över hur de skulle kunna göra något åt problemet att äldre i byn saknade alternativ när de inte orkade bo i sina hus längre.

Läs ocksåPopulär hjälp till glesbygdskommuner upphörAllan Fogman klipper bandet vid invigningen av det nya seniorboendet i Kalix som kunnat skapas tack vare Statens bostadsomvandling.

– Deras släkt kanske har bott här i generationer. De vill inte flytta in till centrum och förlora kontakten med sina nära och kära, säger Alf Söderlund i föreningen Tavelsjö Rödåbygden utveckling.

Rödåsel är en ung och vital by med förskola och skola upp till femte klass. Vindelälven flyter alldeles intill. Dessutom är det pendlingsavstånd både in till Umeå och till Vindeln. Byn behöver få till en flyttkedja, så att unga familjer kan flytta in i hus, men lyckas inte få någon byggherre att vilja bygga hyreslägenheter.

Rödåsel är en vackert belägen by i Umeå kommun. På Vindelälven som rinner förbi kan man åka skoter på vintrarna och om sommaren kan man bada i älven.

För två år sedan hade de besök av byggnadsnämndens ordförande på sitt årsmöte. Av honom fick de veta att det fanns modulhus som var enkla att flytta och som kommunen ville bli av med. Ursprungligen hade de stått i OS-byn i Lillehammar och efter det flyttades de till Ålidhem i Umeå. Nu skulle de bort för att bereda plats för nya hus.
När kommunen kom med sitt erbjudande höll de ett möte i Rödåsel för att gemensamt komma fram till hur de skulle kunna anta erbjudandet. Det var nämligen inte bara att transportera dit modulerna, de måste först monteras ner, sedan monteras upp igen och inredas.

Kusinerna Johan Stenlund och Kristoffer Andersson bestämde sig för att ta sig an projektet att inreda de sju lägenheterna som är på 43 kvadratmeter vardera och snart är inflyttningsklara.

Johan Stenlund och hans kusin har själva satsat pengarna som krävts för att inreda modulhusen och inte räknat alla arbetstimmar de har lagt ner. De gör det för att de tror på byns framtid.

De båda kusinerna har inte räknat arbetstimmarna de har lagt ner på byggandet, då hade det aldrig burit sig. De gör det för byns skull.

– Det är ju det som gör att det är roligt att satsa på det här, säger Johan Stenlund som även har sina föräldrar i byn och en sexåring som har börjat i skolan.

Läs ocksåStatliga bolaget har byggt bostäder på avfolkningsorter – snart står det utan pengarÅsa Johansson i Kalix har tack vare Statens bostadsomvandling kunnat flytta till ett seniorboende tillsammans med sin katt Sigge. "Det är toppen! Här känner jag mig trygg", säger hon.

Färden går norrut till Vindeln, där ett anslående högt och helt nybyggt höghus sticker upp mitt i centrum. Ett nybygge som inte kommit till utan stöd.

Sahla Waleed Ibrahim Al-Sammarraie trivs bra i det nya höghuset i Vindeln och har fina grannar, tycker hon.

Sahla Waleed Ibrahim Al-Sammarraie flyttade in för drygt ett halvår sedan.

– Det är jättebra och fint, nära affären, säger hon.

Grannen Lili Lindgren har flyttat hit från en liten by utanför Arvidsjaur efter att hon hade fått jobb på Systembolaget i Vindeln.

Först fick hon höra att det var 300 personer före dem i bostadskön. Men en månad senare blev de erbjudna en lägenhet i det nya huset.

– Det var helt osett, men min man och jag tänkte att ”vi kör”.

Hyran ligger på 7000 kronor i månaden för deras tvåa.

– Då ingår motorvärmarplats och tv. Jag tyckte det var väldigt bra för att vara nyproduktion. Och jag trivs bra, det är fräscht och fint.

När det var ont om jobb i Arvidsjaur och hon fick nytt jobb i Vindeln bestämde sig Lili Lindgren för att flytta hit. Hon fick snabbt en lägenhet i det nyproducerade huset.

Tobias Rosencrantz, VD för Vindelnbostäder, berättar att de har klarat av bygget tack vare kommunal borgen och Boverkets stöd. Men det är tufft för mindre orter att bygga bostäder med rimliga hyresnivåer.

– Hyresnivåerna vid nyproduktion ger högre månadskostnader än om du bor i en villa och folk vill ju inte betala lika mycket för en hyreslägenhet som i till exempel Umeå eller Stockholm.

När dessutom marknadsvärdet blir lägre än vad det kostar att bygga huset riskerar man att få nedskrivningsbekymmer som påverkar resultatet i bolaget.

– Det som händer då är att du måste ta in mer kapital och det är kommunen eller ägaren som får ta smällen.

 

Att det är svårt att få byggherrarna att vilja satsa på nyproduktion på glesbygden och på mindre orter är något som Ulrika Hägred, expert vid Boverket, skriver under på. Det vanligaste skälet är de höga produktionskostnaderna, ibland i kombination med dåliga ekonomiska resurser både i kommunen och i allmännyttan.

– Det är så dyrt att bygga, så det man bygger blir inte lika mycket värt som vad det kostar att bygga det. Om allmännyttan bygger tvingas de göra en nedskrivning av fastighetsvärdet direkt och det vill man inte. Dessutom är det svårt att få lån.

Ett annat problem, speciellt i Norrland, är att fastighetsvärdena är så låga att småhusen inte läggs ut till försäljning och då blir det stopp på bostadsmarknaden.

En övergripande anledning till det bristande byggintresset är det långsiktigt vikande befolkningsunderlaget. Men även kommuner med vikande befolkningsunderlag kan ha behov av nyproduktion, förklarar Ulrika Hägred.

– Många äldre bor i småhus. En del av dem vill flytta in till en lägenhet centralt, men det går inte för det finns inga. Äldre ensamstående kvinnor med låga pensioner är särskilt utsatta på bostadsmarknaden. De bor kvar i hus som inte passar för dem, får svårt att ta sig ut och orkar inte underhålla huset. Det blir en försämrad livskvalitet för dem.

En annan viktig aspekt är att det kommer att bli stora pensionsavgångar framöver, vilket i sin tur leder till ett behov av inflyttad arbetskraft som kan ta hand om alla äldre. Om det saknas bostäder går kommunerna miste om nyinflyttad arbetskraft och får svårt att rekrytera. Unga som vill bo kvar har också svårt att göra det om det saknas bostäder.

Ytterligare ett problem som uppstår är att de bostadssociala verktygen inte fungerar vid brist på hyreslägenheter. Man kan inte bevilja förturer, sociala kontrakt eller hjälpa nyanlända att få bostad när det inte finns något ledigt.

På vissa håll börjar det nu växa fram nya lösningar, berättar hon. Det finns exempel på byggemenskaper där människor går samman och planerar för ett bostadshus som de sedan låter bygga åt sig själva. Då är det ingen byggherre som tar ut vinst på det, utan de bygger till självkostnadspris.

Numera finns ett statligt stöd till kostnader för byggemenskaper, för kostnader i det initiala skedet, innan bygget har kommit igång, berättar Ulrika Hägred.

 

24 mil rakt norrut från Vindeln ligger Älvsbyn, en kommun med 8000 invånare. Här har allmännyttan Älvsbyns fastigheter AB hittat en annorlunda lösning för att har råd att bygga.

I Älvsbyn har allmännyttan byggt en form av kooperativt hyreshus. Ann-Sofie Öberg sitter i styrelsen för hyreshusets förening.

Ann-Sofie Öberg, som sitter i styrelsen för föreningen Leken 1, och hennes man Jan Öberg bor i en lägenhet på 65 kvadratmeter, högst upp i ett femvåningshus med storslagen utsikt över Älvsbyn med omnejd.

– Vi trivs mycket bra här, säger Ann-Sofie Öberg.

Boendeformen är ett mellanting mellan bostadsrätt och hyresrätt.

När de flyttade in i huset 2017 då det var helt nytt, fick de betala en insats på 260000 kronor. Om de flyttar ut får de tillbaka pengarna. Däremot kan de inte sälja den.

Ann-Sofie Öberg tycker att den kooperativa boendeformen fungerar bra.

För att hyrorna ska hållas nere får hyresgästerna själva sköta tomten, klippa gräset och plantera.

– Det går alldeles utmärkt, säger Ann-Sofie Öberg som bara tycker att det främjar gemenskapen i huset.

Det finns en grillplats utanför och längst ner i huset en allmän lokal som kan hyras om någon får gäster eller om man vill ordna träffar för de boende.

– Vi har till exempel ätit surströmming tillsammans och haft adventskaffe, berättar hon.

Ann-Sofie och Jan Öberg trivs i sin lägenhet i centrala Älvsbyn.

Orsaken till att Älvsbyns fastigheter valde att bygga ett kooperativ var att man ville försöka hålla nere hyresnivåerna, berättar VD:n Annelie Vinsa.

I Älvsbyn har de inte haft någon nyproduktion av hyreslägenheter på senare år. Däremot håller man på att bygga om ett gammalt vårdhem till totalt nio lägenheter.

Det gäller att vara påhittig på mindre orter, menar Annelie Vinsa.

– Inom allmännyttan är vi ju duktiga på att dela med oss av goda idéer och sedan gäller det att våga prova.

Glesbygdens utmaningar
Läs också Försörjningsstöd hamnar i fickorna på svartuthyrare Nybyggaranda på fjället när folk flyr Malmbergsgruvan

Copyright © Hem & Hyra. Citera oss gärna men glöm inte ange källan.