Connys pappa ville ha gemenskap men tv-rummet står öde
Det lilla rummet som Conny Svenssons pappa nyligen flyttat in i är fint och trivsamt. Några enstaka möbler fick följa med från den tidigare lägenheten, sängen tillhör boendet. Några fotografier och tavlor pryder väggarna, berättar sonen.
– Ja, pappa trivs i sitt rum, säger Conny. Men han hade också sett fram mot att umgås med andra människor på boendet. Han är dement, men fortfarande ganska social.
Conny Svensson berättar om sin pappa som flyttat till ett kommunalt boende i en mindre kommun i Västra Götaland där Hem & Hyras granskning visar att det är betydligt dyrare hyra på det särskilda boendet än i en vanlig hyreslägenhet.
– Vi var så glada för pappas skull. Rummet är fint, men litet. Kanske 25 kvadrat. Pappa betalar över 6 000 kronor i månaden. Det är ungefär lika mycket som han betalade för sin tvårummare.
Läs också: Dagny betalar för spa-avdelning hon inte kan använda
Förklaringen till den höga hyran är att pappan också ska betala för till exempel dagrummet. Conny säger att där sitter en stor tv på väggen, men det finns inga sittplatser förutom två pinnstolar.
– Jag trodde att han skulle få det trivsamt. Ett ombonat och inbjudande sällskapsrum skulle motivera den höga avgiften, men inte det här, säger Conny.
Conny menar att de svagaste i samhället tvingas betala för utrymmen de inte kan använda.
Conny vill vara anonym med tanke på den utsatta situationen hans pappa har. Och det är tydligt att flera anhöriga som Hem & Hyra varit i kontakt med inte tar striden.
– Nej, man vill ju inte att pappa ska råka illa ut för att jag inte är nöjd med hur det ser ut på boendet, säger han. Det känns lite otäckt att man inte har fullt förtroende för alla som jobbar med våra äldre, men så är det. Och jag har pratat med fler som känner så.
– Jag har påpekat att det är så himla trist i det så kallade tv-rummet. Men fick svaret att det inte behöver vara annorlunda, då de flesta på boendet sitter i rullstol och att de dessutom har egna tv-apparater på rummen som de hellre tittar på, säger han.
Det fanns en känsla av att trevligare sittmöbler i tv-rummet skulle göra arbetet besvärligare för personalen, menar Conny.
– Ja, de sa det inte rakt ut, men jag förstod att det var krångligt att flytta på fåtöljer om flera med rullstol skulle titta på tv samtidigt.
Men Conny är kritisk till att hans pappa nu får betala för det gemensamma utrymmet, som han inte har någon glädje av.
– Hade det varit lite mysigt, att vi anhöriga kunnat ta med pappa ut dit och sitta tillsammans i en soffa, kanske småprata med andra på boendet och bjuda dem på kaffe, då hade det varit en sak. Men det här är bedrövligt. Jag är både ledsen och förbannad.
Conny säger att han har försökt få fram hur mycket tv-rummet kostar hans pappa, men att han då får till svar att det alltid är så att man betalar för boendets gemensamma utrymmen och att så är det även i vanliga hyreslägenheter.
– Jag vet inte om man ska nöja sig med det svaret? Men jag tror inte vi orkar bråka om det. Pappa får fin vård, han trivs bra och hans eget rum har blivit väldigt trivsamt. Det är i alla fall det viktigaste, säger Conny som sedan också berättar att det faktiskt satts in en mindre soffgrupp i tv-rummet nu under sensommaren. Och några nya tavlor på väggarna som gjort det betydligt trevligare.
– Det lilla har gjort ganska mycket för trivseln, säger han.
