Femton språk – blir två
Hyresgästföreningen har svårt att nå ut och få nysvenskar som medlemmar. Ändå har föreningen valt att ta bort allt informationsmaterial på alla andra språk än engelska och svenska.
Av tidigare femton språk blir det två kvar.
– Vi väljer att förstärka informationen på engelska och lättläst svenska i stället, säger Jesper Nilsson.
Under de senaste två åren har Hyresgästföreningen arbetat fram ett informationsmaterial på lättare svenska: klarspråk.
– Tidigare har vi haft en del material som varit så obegripligt att man blir generad. Det här är en fråga som vi tar på stort allvar och de experter vi varit i kontakt med säger att lättläst svenska fungerar bra.
Men det är inte alla som håller med. Gits Stigsdotter Nyström är värvare i Uppsala och har ofta använt sig av broschyrerna på de olika språken.
– Jag vet att många värvare väljer bort dörrar med utländska namn för att det redan nu är svårt att värva där. Men med hjälp av de där broschyrerna på olika språk har jag ändå kunnat informera om föreningen, säger hon.
Gits Stigsdotter Nyström är övertygad om att det här kommer att innebära Hyresgästföreningen får ännu färre nysvenskar som medlemmar.
– Jag tycker att det rimmar illa med föreningens uppdrag och syfte. Man borde satsa på språk i stället. Kanske ha en tolkarpool som gör att vi också kan ta hand om de samtal som kommer in, säger hon.
Jesper Nilsson håller med om att det är viktigt att nysvenskar hittar till Hyresgästföreningen. Men menar att det finns ett stort problem med att lämna ut material på olika språk.
– Det ger en felaktig förväntan av att ”de kan utrycka sig på mitt språk”. Men sedan när de kontaktar föreningen finns ingen möjlighet till fortsatt dialog. Dialogen är viktig och jag tycker det är att luras att lämna ut material när vi sedan inte kan svara på en följdfråga, säger Jesper Nilsson.
Att materialet inte ska vara kvar, beror inte någon policyförändring eller något beslut. Det var helt enkelt dags att se över materialet: uppdatera texterna och förlänga rättigheterna till bilderna. En kostnadsfråga alltså.
Varför behåller man inte informationen på åtminstone större språk?
– Det är ingen enkel fråga. För var börjar man och var slutar man? Ska man ha de största språken – och vilka är i så fall de? Ska man ha de etniska minoritetsspråken? Just nu har vi valt att förstärka svenskan och engelskan.
