Grannarna som åker gratis taxi
Göte Andersson sätter kepsen rätt och letar reda på sin käpp.
– Jag är lite av en ekorre, säger han och skrattar gott åt alla saker i lägenheten.
Hans hem är ombonat med glaskonst, tavlor, blommor och prydnadssaker.
– Jag har ju bott 40 år i den här lägenheten. Jag trivs verkligen bra och har inga planer på att flytta.
I farstun väntar Rulle, som rullatorn heter, för att hjälpa Göte fram till taxin. Han är 91 år men ögonen är pigga som hos en liten pojke.
– Titta, där borta står några till och väntar, säger han och pekar 50 meter längre ned längs gatan.
Det är Gunborg Ericsson, Doris Bengtsson och Agda Wejhagen som huttrar i kylan.
– Vi åker med taxin så ofta vi kan. Det är verkligen bra. Det är inte så lätt för oss att gå ned till affären när det är halt och spårigt och så här mycket snö.
Göte lutar sig mot Rulle.
– Det ska vara Vidingehem att komma på något sånt här. De tänker på oss och vill så klart att vi ska slippa flytta. Det här är det bästa de har gjort, säger han och tillägger:
– Utan taxin hade jag nog fått skicka bud. Jag har egen bil men nu på vintern vill jag inte riktigt köra.
Taxin saktar in, två stopp till och sedan är minibussen fylld med sex pensionärer. Strategin är klar. Det handlar om att prioritera mellan främst mataffären, banken och apoteket.
– Vi åker oftast två gånger i veckan. Det är svårt att hinna med allt på en timme, konstateras i taxin.
– Men jag ska bara köpa mjölk i dag. Det är det enda, säger Göte.
Taxin stannar vid centrum. Göte börjar med att sitta en stund på mataffärens bänk inne i värmen.
– Jag har inte så bråttom och jag är snabb, säger han och blickar ut över kunderna som kommer och går.
Agda Wejhagen är också snabb. Hon hinner med både matinköp och besök i blombutiken.
– Jag har bland annat köpt en grön växt. Tidigare hade vi två blomsterbutiker så nu vill jag gärna handla på den som är kvar, så att inte den också läggs ned.
Efter en timme är det dags att vända hemåt. Chauffören Eva Pettersson hjälper till med rullatorer och så att alla får med sig rätt påsar.
– Vi kanske ses på torsdag, hälsar hon.
Göte parkerar Rulle i farstun. Väl inne packar han upp dagens inköp; en liter mjölk, ett kilo potatis och mariekex.
– Det var det, säger han. Jag hoppas att Vidingehem fortsätter med taxi. Det är bra för oss och borde finnas året om.
Två gånger i veckan får hyresgästerna på höjden i utkanten av Lammhult åka taxi ned till samhällets centrum på bostadsbolaget Vidingehems bekostnad. Vidingehem, som har totalt 257 lägenheter i samhället, ser det hela som en fråga om tillgänglighet. Det är en service till hyresgästerna så att de kan bo kvar hemma längre. Vinterns försök har varit så pass uppskattat att taxin återkommer även nästa vinter.
