Läxade upp busungar i kvarteret – åtalades för misshandel och ofredande
Den 67-årige mannen i Älvsbyn hade under en längre tid fått påhälsning av grannskapets busungar som stup i ett kom och bankade på hans lägenhetsdörr. Och som kvickt försvann därifrån när han öppnade. Barnen tyckte han var en ”surgubbe” som det var roligt att reta upp.
Men en dag fick ”surgubben” nog.
När busungarna, som var minst tre vid det tillfället, bankade på hans dörr och cyklade därifrån tog han upp jakten. Barnen såg inte att 67-åringen sprang efter dem och när de stannade cyklarna 350 meter därifrån överraskade han dem bakifrån.
”Det var inte jag!” ropade en av pojkarna så fort han vände sig om och fick syn på den äldre mannen.
Den spontana reaktionen tolkas av tingsrätten ett och ett halvt år senare som bevis på att pojken förstod varför ”surgubben” kommit efter dem och att pojken deltagit i buset.
67-åringens avsikt med att springa efter pojkarna, som vid händelsen var i 10-årsåldern, var att säga till dem på skarpen och få dem att sluta upp med det irriterande buset.
Beskrivningen av vad som hände sedan, det som fick 67-åringen åtalad, skiljer sig lite åt mellan de inblandade.
Enligt 67-åringen tog han tag i kläderna på en av pojkarna när han konfronterade dem och ”gjorde en kraftig markering med knuten näve” mot hans axel. När en av de andra pojkarna försökte cykla därifrån hindrade mannen honom med att ta tag i hans arm, vilket fick honom att ramla omkull.
Enligt barnen utdelade 67-åringen ett knytnävsslag mot en av pojkarnas axel och knuffade den andre mot en vägg.
Slaget ska ha orsakat ett blåmärke, som inte dokumenterades och därför inte kunde bevisas, och pojken hade gråtit när han kom hem.
Rätten skriver i domen att barn kan gråta av många anledningar – till exempel om de känner sig rädda eller allmänt kränkta på grund av en tillrättavisning.
Även några ungdomar bevittnade händelsen när de åkte förbi i en EPA-traktor. Deras vittnesmål bedömdes inte vara så olik de andras berättelser att det hade någon rättslig betydelse.
Luleå tingsrätt anser inte att 67-åringens handgripligheter varit av ”särskilt allvarlig karaktär” för att räknas som misshandel, vilket åklagaren hävdade i stämningsansökan. Det fanns heller inga dokumenterade skador på barnen.
Den andra åtalspunkten, ofredande, kräver att handlingen är hänsynslös och avsedd att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt för att vara straffbart i lagens mening.
Tingsrättens bedömning var att 67-åringen hade agerat ”inom ramen för vad en vuxen person får göra för att tillrättavisa barn som trakasserar omgivningen”. Handlingarna klassas därför inte som hänsynslöst.
Med andra ord: Det är inte straffbart att skälla ut och ta tag i ett barn som betett sig illa.
Mannen friades därför från både misshandel och ofredande samt slapp undan det begärda skadeståndet på 5 650 kronor för kränkning, sveda och värk.
Även hovrätten prövade fallet
Men den friande domen överklagades till Hovrätten för övre Norrland i Umeå.
Hovrätten prövade fallet och kom fram till samma slutsats som tingsrätten. Slaget mot axeln kunde inte ha utdelats med någon större kraft för att räknas som misshandel och pojkarna anses inte ha blivit kränkta på ett kännbart sätt för att räknas som ofredande.
Hovrätten anser, liksom tingsrätten, att ”surgubbens” konfrontation kanske kändes otrevligt och obehagligt för pojkarna, men att det var en konsekvens som de fick tåla efter busstrecket.
67-åringens gärning var inte en kränkning – utan en befogad tillrättavisning.
