Medeltidsfantast kämpar för hyresgästers rätt

Vad är lockelsen med Jane Austen, en brittisk författare som dog för 200 år sedan?
– Hon skriver om starka kvinnor. Sedan gillar jag de höviska romantiska uppvaktningsritualerna. Ibland har jag Jane Austen-maraton och då ser jag många versioner av samma film, utom de som är gjorda på 1970-talet.

”I’m only doing fun shit” står det på en skylt på ditt skrivbord. Hör Hyresgästföreningen dit?
– Ja. Det är framför allt ett viktigt arbete men hade det inte varit roligt hade jag inte lagt min fritid på det. Det är kul att träffa medlemmar och att planera för framtiden. Och sedan är det kul att träffa styrelsen. Jag är ordförande för föreningen Malmö östra.

Vad gör du som ordförande?
– Det viktigaste är att leda styrelsearbetet. Det handlar inte bara om mötena utan det gäller att få styrelsearbetet att fungera och att få folk att växa i sina roller. Jag vill lyfta folk när de har gjort något bra och entusiasmera utan att peka med hela handen. Det ger mig mycket energi att vara ordförande. Det är viktigt för mig. Jag har varit sjukskriven för en depression, som var kopplad till mitt förra arbete, och jag har fått lära mig att vara noga med vad jag väljer att göra.

Hur gick det till när du blev aktiv?
– Hyresgästföreningen skickade ut en enkät om boendet och längst ned frågade de om man kunde tänka sig att engagera sig. Jag svarade ja eftersom lekplatsen på vår gård var i eländigt skick. Det var för sex år sedan.

Foto: Kristina Wahlgren

Det här med att klä sig i medeltidskläder. Varför vill man göra det?
– Det är något med kläderna som lockar och gemenskapen. Det var så jag och min man träffades. Vi var med i samma medeltidsförening. Jag sydde mina egna kläder och hade till och med sytt en egen paviljong på fyra gånger fyra meter som vi kunde tälta i när det var olika festivaler och events. Man hamnar i ett sammanhang med likasinnade, precis som i Hyresgästföreningen. Jag har till och med stridit i helrustning.

Vad arbetar du med?
– Jag är specialpedagog på barn- och ungdomshabiliteringen på sjukhuset i Malmö. Jag var lärare från början men vidarutbildade mig efter att min son fick sin diagnos. Det innebär så mycket att leva med ett barn som har autism. Det har varit ett sorgearbete kring det som inte blev som jag hade tänkt och samtidigt ett utökat familjearbete. Men det har varit en fantastisk resa för hela familjen. Min son gör mig till en bättre människa varje dag.