Hög bilmusik problem på småorter – så många ”störande körningar” har anmälts i Västsverige
Allt fler känner sig störda av dunkande musik och motorbuller på nätterna. Värst är det i Skaraborg, där polisen får in flest anmälningar i regionen, 52 stycken. Inte ens Storgöteborg har lika många anmälningar, totalt 30 under samma period. I hela Sverige skrevs det ut 470 böter under juli och augusti för förargelseväckande beteende. Det visar Hem & Hyras granskning. Antalet böter som utfärdats sedan första juli var högst i Skaraborg. Vid en specialsatsning i Tidaholm nyligen utfärdades 16 böter för just ofredande med högt ljud på en enda helg.
Men mörkertalet är stort. Många drar sig för att ringa polisen, andra tycker att det inte gör något nytta, ”polisen kommer ju ändå inte”.
Anders Johansson och Anna-Lena Mann jobbar båda som kommunpoliser i Skaraborg. De ser att störningsärendena har ökat markant de senaste åren och säger att de ägnar stor del av sin arbetstid med just motorstörningar. Motorintresset i regionen har alltid varit stort, vilket kan vara en förklaring, menar de.
– Här i vår region har det alltid varit populärt med motorträffar och cruising. Raggarkulturen är djupt rotad, säger Anders Johansson. Till det kommer nu A-traktorerna som ökat stort på senare år.
Anders som jobbar i Lidköping säger att A-traktorerna står för en stor del av problemen.
– När det kom nya regler, att man kan bygga om vilka bilar som helst, så blev det större plats för ljudanläggningar, säger han. Det är rena diskoanläggningarna i fordonen. Det är oftast musikdunk som stör, inte motorbuller.
I Tidaholm, där Anna-Lena Mann jobbar, har kommunen tillsatt en speciell grupp för att försöka stoppa störningarna. Där jobbar polisen tillsammans med bland annat kyrkan och fältare.
– Jag kan tycka att de yngsta, de med A-traktorer får ta mycket skit, medan de något äldre, mellan 18 och 25 år med bilar, klarar sig undan. I vårt område är det just de något äldre som står för flest störningar, säger hon. De kör ju fortare och gillar att bränna däck.
Anna-Lena Mann menar att man måste jobba brett för att komma tillrätta med problemet.
Hon vill att trafikskolorna tar upp störningsproblematiken, att man redan vid undervisningen får information om hur andra kan uppleva motorljud och hög musik.
– Vi vill inte ha bort ungdomarna. De ska självklart få samlas och ha kul. Förr var det folkparker och ungdomsgårdar som var samlingsplatser. I dag finns inte det, säger Anna-Lena. Man måste få till en ömsesidig respekt mellan de som stör och de som störs.
Båda Anna-Lena och Ander säger att de förstår att många kan känna sig störda av oljuden och att man som allmänhet inte ska dra sig för att ringa polisen om det blir för mycket.
– Ingen ska ju behöva stå ut med sådana störningar, säger Anders. Det blir ju olidligt. . Det är ju egentligen samma regler som gäller i en trappuppgång. Ska det var tyst klockan 23 ska det ju gälla även utanför huset.
Första juli i år infördes den ny lagen, där polisen direkt kan bötfälla den som spelar hög musik eller stör med motorljud utomhus. Det har visat sig vara ett ganska trubbigt instrument. Det krävs att polisen finns på plats och hör oljudet
– Oftast blir det helt tyst när vi kommer, säger Anders. Då kan vi inte bötfälla. Det kostar 1 000 kronor för förargelseväckande beteende, om vi får fast någon och det är föraren som ska betala.
Anders och Anna-Lena säger att de vädjar till föräldrar att de ska prata med sina ungdomar om just störningarna.
– Jag tror ofta det handlar om ren tanklöshet, att man inte tänker på hur mycket det låter egentligen. Och föräldrar till de här ungdomarna bor oftast inte där det är som väst oljud. Ungdomarna med A-traktorer bor kanske utanför tätorterna, men de åker in mot centrum för att samlas där de som bor intill samlingsplatserna får stå ut med ljudet, säger Anders.
Poliserna menar också att sociala medier också ställer till det. Förr arrangerades cruisingar. De annonserades och polisen var beredd, boende också förvarnade.
– Nu lägger man ut på nätet var man ska träffas och det kan ändras blixtsnabbt, vilket gör det svårt att möta för oss som poliser.
Anna-Lena säger att problemet upplevs som stort av många, men man får heller inte glömma alla fina ungdomar.
– Det är så lätt att dra alla över en kam, att alla väsnas som kör bil och A-traktor. Men så är det verkligen inte. Visst, det finns de som åker ut för att svina och väsnas, men de allra flesta åker ut för att träffas, umgås och ha trevligt.
Poliserna är överens om att oväsen inte bara är ett polisiärt problem, utan något där alla måste agera tillsammans, boende, kommun, fastighetsägare.
– Och man önskar ju att det kunde bli samtal mellan ungdomarna och de som känner sig drabbade. Jag önskar att fler vågade säga till, säger Anna-Lena. Det är en fara i att vi är rädda och inte pratar med varandra
