Ann har sitt eget blå Hawaii på balkongen
En rosa flamingo på ett schackrutigt golv hälsar besökaren välkommen hemma hos Ann Olander i Hälsinggården.
Hon tar emot i en färgglatt mönstrad tunika, brett uppvikta jeans och papiljottlockar som tittar fram under hårkluten. Det är så här hon klär sig till vardags, och garderoben är full av gamla städrockar som hon sytt om till piffiga klänningar.
Som 14-åring såg Ann Olander Bill Haley i folkparken hemma i Gislaved och blev helt knockad. Efter musiken följde kläderna och möblerna. I dag 40 år senare är hennes hyrestrea i utkanten av Falun en hyllning till favoritseklet 1950-talet.
– Det jag gillar med 1950-talet är att allt var tillåtet, det fanns en enorm frihet. Designers fick skapa helt fritt, det fanns ingen hejd. Det fanns en enorm framtidsanda. Det tycker jag är väldigt tilltalande, säger hon.
Men egentligen varade epoken längre än ett årtionde, är hon noga med att betona.
– Det som vi kallar 1950-tal sträcker sig från sent 1940-tal till tidigt 1960-tal. Något som är typiskt 50-tal kan vara från 1947 eller 1962, säger hon.
På en stringhylla i vardagsrummet är gula glasvaser i olika former ett blickfång, vaser i teak är grupperade på en annan. I skivbackarna trängs stenkakorna med vinyl och på väggarna hänger fisknät prydda med snäckor, sjöhästar och färgglada tygblommor.
De snäckförsedda bastlamporna i taket har hon tillverkat själv, ett riktigt pillgöra som kräver en ängels tålamod enligt henne själv. Ann är särskilt förtjust i hawaiistilen som uppstod efter andra världskrigets slut, när amerikanska soldater som varit stationerade på Hawaii tog med sig element från den polynesiska kulturen hem.
– Jag tycker uttrycket i stilen är väldigt vackert, med blommorna och färgerna. Det är något avslappnade med det.
Ann lever och andas 1950-tal, men hon är för den skull ingen fundamentalist. Tv:n är platt och Mad Menboxen ligger bredvid, en tv-serie som inte helt otippat är Anns favorit.
Hon kallar sig inte heller för samlare, utan allt hon köper använder hon. Favoritprylen är föräldrarnas gula tv-kanna.
– Allt var mycket snyggare förr, och dessutom fungerar grejerna fortfarande. Den här till exempel har hållit i 50- 60 år!
Husguden Elvis dyker upp lite här och var i inredningen, som inramade planscher på väggen och motiv på en lampa.
Två gånger har Ann rest till Memphis och Graceland. Drömmen är att en gång även komma till Hawaii.
– Men tyvärr går inte det, eftersom jag inte tål stark sol. Men alla drömmar ska man nog inte uppfylla, det kanske är meningen att de ska få förbli drömmar.
Riktigt varma sommardagar är kanske inte balkongen ett alltför dåligt alternativ till Stilla havsöarna.
Med ett gult fransparasoll, bambustolar och plastblommor är det inte svårt att drömma sig bort till vita stränder.
Ett kreativt årtionde, designen var lekfull, ”allt var tillåtet”.
Grejerna var snyggare och håller än i dag.
Mycket färger i kläder och inredning.
Fantastisk musik.
