Anns hem blev ett fängelse
Ann Karlsson har bott i höghuset på Fosievägen i sex år. Med två små barn och en lägenhet på nionde våningen är hon beroende av att hissarna fungerar.
Nu har Ann fått nog och skaffat sig ett annat boende tillfälligt.
– Vad ska man göra? Det går inte att leva så här. säger hon.
Flera gånger har hon blivit stående i trappan med hungriga barn utan att kunna ta sig upp i lägenheten.
– Till slut vågade jag inte tvätta i tvättstugan. Jag kunde aldrig veta om jag skulle kunna ta mig hem igen.
En del haverier har varat i flera dagar. Men för det mesta repareras hissarna inom några timmar. Därför har Hyresgästföreningen svårt att få igenom ett åtgärdsföreläggande.
Förhandlaren Hanna Gedin efterlyser strängare krav.
– När räknas en hiss som funktionsduglig? Man kan fråga sig om en hyresvärd som äger höghus inte borde ha ett större ansvar för att se till att hissen inte stannar, säger hon.
Per Nordensson, fastighetschef på PBA Karlskrona, beklagar situationen.
– Vi har redan lagt ner mer pengar än vi borde på att hålla hissarna driftsäkra. Men det har uppenbarligen inte fungerat tillfredsställande, säger han.
Någon tidsplan för hur man ska komma tillrätta med problemet finns inte i dagsläget.
– Större investeringar måste godkännas av ägarna i Danmark. Vi för diskussioner just nu, säger Per Nordensson.
Efter en stund ringer han tillbaka och uppger att Otis som sköter servicen anser att hissarna är funktionsdugliga men att man haft stora problem med sabotage och skadegörelse.
Den förklaringen köper inte Ann Karlsson.
– Jag har tappat förtroendet för dem helt. Det är väl klart att fixar inte hyresvärden sina åtaganden blir resultatet förfall och ett stökigare område.
