De har alltid bott i tjänstebostad
Representationsvåning, bostadsvåning och bibliotek. Ärkebiskopsgården, tjänstebostaden som alltså är deras hem, är inte vilken lägenhet som helst. Den ligger mitt i Uppsala, vid Domkyrkan, men är ändå tämligen okänd för många. Sedan drygt ett år tillbaka bor alltså landets första kvinnliga ärkebiskop, Antje Jackelén, här tillsammans med sin man, den pensionerade prästen Heinz.
Ärkebiskopen är nyblivien hedersdoktor vid ett universitet i Chicago, hon bloggar, twittrar och har nyligen startat en podcast. Hennes schema är minst sagt späckat och när Hem & Hyra träffar paret har Antje Jackelén precis haft ett tyskt tv-team i hasorna som dokumenterat hennes arbetsdag.
Vi träffas i representationsvåningen en trappa upp i den herrgårdslika byggnaden, ståndsmässigt inredd med guldinramade tavlor, antika soffgrupper och prydnadsföremål som besökare haft med sig i present.
Antje Jackelén visar en gåva från Frankrike som hon tycker är särskilt fin, en skulptur av ett Kristushuvud från katedralen i Sens.
Den privata våningen, sju rum och 180 kvadratmeter stor, ligger ovanför oss, men dit har vi inte tillträde.
Hur känns det att bo i en sådan historisk miljö?
– Det är mycket att städa! säger Heinz Jackelén och skrattar. Han är den som pratar mest under den halvtimme vi fått till vårt förfogande med ärkebiskopsparet.
Sin inredningsstil beskriver de som ”en blandning mellan modernt och traditionellt”.
– Vi har möbler från Ikea, och även en del som vi ärvt av äldre släktingar. Ett vitrinskåp och skänk, till exempel. Den är svår att få in i en standardtrea! säger Antje Jackelén.
Att inte själva få välja var de ska bo är de vana vid.
– Vi har aldrig ägt ett boende, utan i princip alltid bott i tjänstebostad, säger Antje.
”Studentkorridor i Uppsala, hyreslägenhet, radhus, prästgård i Skåne och professorsbostad i Chicago”, sammanfattar Heinz parets bostadskarriär.
– Det speciella när man aldrig har ägt sitt boende är att man inte har någonting när man kommer ut på bostadsmarknaden som pensionär, säger Antje Jackelén.
Hur de vill bo när även hon har gått i pension har de inga konkreta planer för ännu. Men att valet faller på en bostadsrätt är inte speciellt sannolikt.
– Det blir nog att vi hyr, för att slippa kostnader för att lägga om taket och liknande, säger Heinz.
I Uppsala bor de mitt i smeten, nära Domkyrkan och inte långt från en studentnation som pumpar ut diskomusik en kväll i veckan.
– Men det är inte störande, säger Antje snabbt och tillägger att hon tycker om att bo i en studentstad. Det finns ett intellektuellt liv och en dynamik som känns väldigt speciell.
Klart är att de båda är imponerade av den anrika miljön och ser det som en förmån att få bo här.
– Jag tycker det känns som att hela kyrkans historia finns inpyrd i väggarna. Ibland knakar det i plankorna och då förväntar jag mig nästan att Nathan Söderblom ska träda fram ur tapeten! säger Heinz Jackelén.
Föddes 1955 i dåvarande Västtyskland.
Prästvigdes 1980.
Lärare i teologi i Chicago 2001-2007.
Biskop i Lund 2007-2014.
Ärkebiskop från 2014.
Tjänstebostad är en bostad som används i samband med yrkesutövning. Den ägs ofta, men inte alltid, av arbetsgivaren.
Behovet av tjänstebostad kan uppkomma i situationer där det blir ekonomiskt orimligt med dubbelt boende, arbetsplaceringen gör det svårt att bo privat, eller det är en fördel för arbetsgivaren eller för arbetet att arbetstagaren bor nära eller i samband med arbetsplatsen.
De fyra biskoparna i region Mitt och region Aros-Gävle bor också i tjänstebostäder: Ragnar Persenius i Uppsala, nyvalde Mikael Mogren i Västerås, Esbjörn Hagberg i Karlstad och likaså nyvalde Johan Dalman i Strängnäs.
Länens landshövdingar har också tjänstebostäder.
Längre tillbaka var det vanligt att bland andra även lärare, kyrkoherdar, kantorer, militärer och höga chefer inom näringslivet hade tjänstebostad. I vissa fall för att de skulle kunna representera och i andra fall för arbetsgivaren var tvungen att erbjuda den nyanställde någon stans att bo på orten.
