”Ett eget hem betyder allt när man inte har nånting”
”Vi kunde inte bo kvar i Syrien, det råder inbördeskrig och det blev för farligt för oss att stanna kvar. Vi flydde till Sverige, som vi visste var världens bästa land att bo i. Vi kom först till Gävle men blev flyttade därifrån hit till Härnösand. Det är sju månader sedan nu och 1 oktober förra året fick vi veta att vi fick stanna. Vi hade tur, regeringen hade bestämt att alla syrier skulle få permanent uppehållstillstånd. Vi har två barn, 9 och 4 år, och vi bor fortfarande i migrationslägenhet. Det är en tvåa, men det är för trångt för oss att bo i alla fyra. Framförallt barnen behöver mer plats. Vi trivs jättebra här i Sverige och i Härnösand. (Det är inte alls kallt! Det är faktiskt kallare i Syrien på vintern.) Men nu behöver Migrationsverket lägenheten och vi måste betala hyra sedan vi fick uppehållstillstånd. Vi måste flytta till något eget så att vi kan börja våra liv. Ett eget hem betyder allt. Vi har ingenting nu. Vi måste söka arbete, tjäna pengar så vi kan köpa saker. Men vi måste först ha någonstans att bo. Vi tar vad som helst bara det är lite större så vi får plats. Vi har stått i Härnösandshus bostadskö i fyra månader nu, och vi har inte gett upp hoppet ännu om att de ska hjälpa oss. Men skulle vi inte få bostad eller jobb måste vi flytta igen, till en annan stad. Och det vill vi inte!”
Berättat för: Åsa Eriksson
FAKTA
Namn: Samer Al Tabbaa, 51, och Ghaida Al Khaldi, 40. Två döttrar, 4, och 9 år.
Bor: I en migrationslägenhet, en tvåa på cirka 60 kvm, strax utanför Härnösand centrum.
Gör: Arbetssökande. Ghaida är litteraturvetare och Samer utbildad ingenjör. Talar flytande engelska och förstår svenska.
I dag fattas upp till 150 000 lägenheter. Räknar man även de kommande fem årens behov blir det nära 300 000. Fram till valet 2014 skriver vi varje vecka om dem som drabbas av bostadsbristen. Unga som gamla, från norr till söder. Det här är deras berättelser och deras uppmaning till politikerna.
Se alla berättelser här.
