Pontus är räddaren i nöden – tar hand om hem efter bränder och olyckor: ”Gjort mig ödmjuk”
Du har säkert läst. Artiklarna om personer som samlar för på sig för mycket saker. Om hon som fått en vattenskada, han som rökt för mycket, hyresgästen som haft för många katter eller somnat ifrån ett ljus eller glömt stänga av spisen. Kanske har du en sådan granne? Eller kanske har du råkat ut för det själv?
I de situationerna går de flesta ut. Skadeteknikerna å sin sida går in. De som ska ställa allt till rätta när räddningstjänst och polis lämnat platsen. En sådan är Pontus Nygren i Örebro. Han började jobba redan som tonåring och har sett så mycket elände att han drömmer om ett snällare samhälle.
Skam och sopsäckar
Hur är det att möta personer som samlat på sig skräp?
– Ofta kan personerna ha levt i den miljön en lång tid och ingen annan känner till det. Sen helt plötsligt kanske det börjar lukta ut i trapphuset och det uppdagar sig. I en sådan situation känner de flesta människor skam. Flera har sagt till mig: ”Du har nog aldrig sett något värre än det här”. Jag brukar svara med glimten i ögat: ”Det här var inte så farligt, det här löser vi”. Då ser man hur skammen rinner av dem.
– Sen finns det så olika grad på det. Det finns ställen där man kanske inte ens kan öppna. Där det finns en liten gång i lägenheten. Då får man lösa den situationen. Det går åt mycket sopsäckar…
När vi publicerar artiklar om sådant i Hem & Hyra kommenterar en del elakt. Varför tror du att folk gör så?
– Nej, men alltså sociala medier… Folk är jäkligt kaxiga bakom en skärm och kan skriva vad som helst. Jag tycker det är jättemärkligt och konstigt. Trådar med elaka, dumma kommentarer i stället för att tänka: ”Varför blir det så här? Vad kan samhället göra?”
– Då blir det politik och handlar om våra skattemedel: ”Vad gör vi för att minska utanförskap? Hur gör vi för att hjälpa dem med psykisk ohälsa?” Det här är ju ingen enkel sak. Det är många saker som påverkar.
Hur har du själv klarat dig från att bli cynisk?
– Jag förstår inte riktigt frågan. Jag är människa, du är människa. Alla har lika värde men olika förutsättningar.
Fick se samhällets baksidor
Hur hamnade du på det här jobbet?
– Jag började när jag var 14–15 år. Min pappa startade företaget och jag bodde hemma och var det en jourskada på natten kom han och väckte mig och min tvillingbror. Vi åkte ut på brandskador, vattenskador och elände. Någon som bajsat eller kissat i ett trapphus eller en hiss.
Vilken konstig bild du måste fått av världen!
– Vi fick tidigt se samhällets baksidor. Människor i utsatta situationer. Som när någons hem brunnit. De står där och gråter och all egendom har brunnit upp. Det påverkade mig så klart.
På vilket sätt?
– Jag har nog blivit mer ödmjuk och tacksam över hur bra man själv har det. Hela samhället bygger på att man ska leva materialistiskt: handla, shoppa och spendera. Men det är inte det som är viktigt i livet. Saker kan på sin höjd ge en kortvarig lycka och saker kan försvinna på en sekund. Relationer är det viktiga och det man mår bra av.
Var snälla mot varandra
Du pratar om ödmjukhet. Vad betyder den i ditt jobb?
– Jobbet speglar en som person, det är jag helt övertygad om. Ödmjukheten handlar om att alla är lika mycket värda och att man ska vara snäll mot varandra. Det kanske låter konstigt. Men är man en person som tänker: ”jävla idioter, hur fan kan de ha gjort så där?!”. Då ska du inte jobba i branschen. Du är inte rätt person.
Vem är rätt person?
– Man måste kunna föreställa sig hur det skulle vara att hamna i samma situation. Om ditt hus brinner ner – hur fan skulle du själv reagera? Du har ingenstans att bo. All din egendom, fotografier – allt har brunnit. Nästa gång kanske det är jag. Jag glömmer att stänga av en platta på spisen, och kommer hem och hela huset är borta. Det är så jäkla lätt att sitta och säga ”det kommer aldrig hända mig”, men man ska vara ödmjuk.
Ett skitjobb – ett fantastiskt jobb
Är det detta som fått dig att tänka att relationer är viktigare än ting?
– Allt kan ju verkligen försvinna på en sekund. Relationer det är det som skapar bra saker i livet. Köpta saker ger på sin höjd en kortvarig lycka.
Vad säger folk om ditt jobb?
– Många tänker nog att en skadetekniker är någon som kryper i krypgrunder och det sprutar bajs ur rör: att det är ett jäkla skitjobb. Och visst, att åka på en avloppsskada kanske inte är det mest glamorösa. Jag ljuger om jag säger det, men man går in för att rädda situationen.
Det låter som man hjälper väldigt konkret?
– Så är det. Man ser hur det var innan och ser hur det blev efteråt: en jäkla skillnad. Ibland frågar min tjej: ”Hur fan kan du hålla på med sanering?! Bara se en massa skit och elände?”. Men jag kan säga att jag går till jobbet med glädje varje dag. Det är ett fantastiskt roligt jobb eftersom man påverkar till något positivt och bra. För det är ingen självklarhet att människor har det bra.
Är någon särskild gång som du minns?
– Det är klart att det finns speciella saneringsuppdrag som alltid kommer att leva med en. Och det är ju tyvärr ofta väldigt tragiska händelser. Som att vi sanerade efter skolskjutningen på Risbergska skolan i Örebro. Det får jag inte berätta om eftersom vi har sekretess, men det kommer jag så klart att bära med mig hela livet. Vi gick in när polisen var klar.
Ålder: 30 år.
Yrke: Platschef över 50 personer på Skadeteknik i Örebro.
Familj: Sambo och ett barn.
Fritid: ”Jag är ingen som håller på med golf eller sånt. Jag umgås med min familj. Det finns inget viktigare.”
