Rädda barnen: Hemlöshet bland barn växer
Minst 5 390 barn är hemlösa i Sveriges 25 första kommuner. Det kan Rädda barnen konstatera efter ett försök att ringa in det växande problemet. Mörkertalet är stort, många kommuner samlar inte ens in uppgifter på antalet hemlösa barn. I de fall det finns statistik är den många gånger bristfällig och går inte att jämföra.
Den absoluta majoriteten av hemlösa barn har en ensamstående mamma eller föräldrar som är födda i utlandet. Det är samma faktorer som utgör störst risk för att barn ska växa upp i fattigdom.
”Nu känner jag mig som en flykting igen”, säger Hala 12 år, i rapporten. ”När man ska flytta hela tiden. När jag bodde i Syrien så växte jag upp i en lägenhet och jag har aldrig flyttat förrän det blev krig.
Hemlösheten bland barn, som ofta innebär många flyttar och tillfälliga lösningar, hänger alltid ihop med extrem trångboddhet, menar Rädda barnen. Det påverkar förstås vardagen. Långa resor till skolan, dåliga eller inga möjligheter att läsa läxor och ingen plats att leka är några saker som rapporten pekar på. Svårigheter att gå i förskolan eller komma till läkare är andra.
”I hotellet får vi inte leka. Vi får inte springa eller röra på oss. Man måste smyga annars blir de arga. Folk sover hela dagen också så man får inte leka där”, berättar Adam, 9 år.
Nästan alla hemlösa barn har aldrig haft ett förstahandskontrakt. Bara fem procent av barnen i Rädda Barnens undersökning har haft ett förstahandskontrakt eller en träningslägenhet att bli vräkta ifrån. 19 procent har istället varit inneboende men kontraktet har upphört att gälla, lika många är mammor och barn som flyttat för att komma ifrån våld i hemmet. Familjeåterförening och andrahandskontrakt är två andra orsaker till att barn blivit hemlösa.
Störst är problemet inte oväntat i Stockholm, Göteborg och Malmö. I Göteborg räknar man med 1 678 barn som är hemlösa och kända av socialtjänsten. I Stockholm och Malmö är siffrorna lägre, men där räknar man inte med de barn som bor på sociala kontrakt, i träningslägenheter eller andra former av mer långsiktiga men villkorade bostadslösningar.
Norrköping, Jönköping och Gävle ligger också högt i statistiken, men åtminstone i Norrköping handlar det om att man har bra statistik för att man försökt komma åt problemet och jobbat aktivt med förebyggande arbete.
– Kommunerna har inte koll på att det finns fattiga barn, säger Rädda barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin. När barnkonventionen ska bli lag måste den här frågan lyftas.
Rapporten visar också att föräldrarna, ofta en ensam mamma, skuldbeläggs för att de inte lyckas lösa boendet för sina barn.
– Ansvaret för att lösa boendet har flyttats från samhället till individen, säger Hyresgästföreningens förbundsordförande Marie Linder. När jag flyttade hemifrån var det ingen som frågade mina föräldrar hur de tänkte skaffa lägenhet till mig. Det var självklart samhällets ansvar att det fanns bostäder.
Läs hela rapporten här.
