Tappade nyckeln i hisschaktet – utelåst i två dygn utan medicin: ”Jouren vägrade öppna”
Klockan är strax före åtta på lördagskvällen. Det är Sveriges nationaldag och firandet från Solliden med kungafamiljen ska snart visas på teven.
Det vill inte Lovisa missa. Så hon skyndar sig ner till tvättstugan för att hämta den färdiga tvätten när hon inser att hon glömt tvättpåsen. Hon tvärvänder upp igen.
– I hissen gräver jag snabbt upp lägenhetsnyckeln ur fickan, berättar hon.
Lite för fort. Hon fumlar till och precis när hissdörren glider upp tappar hon nyckeln – rakt ner i springan till hisschaktet. En olyckshändelse som lokaltidningen Sundsvalls tidning var först ut med att berätta om.
Tvärnej
Tur att hyresvärden Mitthem har ett journummer i såna lägen. Tänker Lovisa.
Hon ringer numret, samtidigt som hon noterar att hennes mobilbatteri börjar ladda ur.
När Lovisa berättar om sin prekära situation blir inte responsen den hon hoppats på.
– Jourkillen var inte jättetrevlig precis. Det blev tvärnej. Han tänkte inte komma och öppna dörren åt mig.
Problemet var att hon inte kunde legitimera sig för att visa att det var hon och ingen annan som bodde i lägenheten – Lovisas id-kort befann sig i handväskan på andra sidan om den låsta lägenhetsdörren.
Att identifiera sig via Bank-ID på mobilen godtogs inte som alternativ. Inte heller förslaget om att låsa upp först och visa ID sen.
Desperat ringde Lovisa sina föräldrar i Örebro som engagerade sig i dilemmat och, förgäves, också ringde jouren.
– Mamma och pappa var väldigt upprörda. Och oroliga. För jag hade dessutom min epilepsimedicin, som jag tar två gånger om dagen, i lägenheten. Och jag kunde inte hämta ut mer på apoteket för jag hade just gjort ett uttag.
Läget var bekymmersamt och Lovisa kände sig rådvill.
– Jag visste inte vad jag skulle göra. Låssmeden vägrade också öppna eftersom Mitthem sagt nej.
Lovisa berättar att hon satt i trappen utanför lägenheten i två timmar. I klassisk tvättstugemundering: ett nattlinne nedstoppat i ett par jeans med en kappa över. Och foppatofflor.
Räddaren i nöden
Lovisa flyttade till Sundsvalls studentkvarter på Grönborgsgatan för tre år sedan då hon började på journalistutbildningen på Mittuniversitetet. Hon känner inte jättemånga i stan. Men hon är sångerska och sjunger bland annat i studentkören. Där visade det sig finnas en sann räddare i nöden.
– Jag var redo att sova i trapphuset den natten. Men så ringde jag Kim Wiklund, en kompis i kören, som jag numera kallar ”min hjälte”, för att fråga om laddare till mobilen. Hon erbjöd mig att sova på hennes bäddsoffa.
Planen var att ringa Mitthem på måndag morgon då kontoret öppnade igen.
Lovisa hade en gnutta tur i oturen också. För någon hade lämnat dörren till tvättstugan på glänt, så hon fick med sig sina nytvättade kläder. Men ytterkläder var det värre med och det blev en del trixande under helgen.
– Jag hade lovat att sjunga på en svensexa så det gjorde jag, i foppatofflor och i den där kappan. Det såg väl inte klokt ut, men det tänkte de väl knappast på. Sen skulle jag på en konsert som jag verkligen sett fram emot, men biljetten var inlåst…
Fast det ordnade sig med det också.
Men hur gick det med epilepsin? Fick du anfall när du inte kunde ta medicinen?
– Nej faktiskt inte som tur var! Jag klarade mig.
Och när måndagen kom och Mitthems växel öppnade så dröjde det inte lång stund förrän nycklarna var uppfiskade och Lovisa insläppt.
– Jag förstår att jouren var tvungen att följa rutinen, att man måste legitimera sig, men man kan ju tycka att de kan vara lite mer samarbetsvilliga och flexibla i en sån här situation ändå, säger Lovisa.
Nu har hon tillgång till hela sin garderob och är redo att göra ett mer stilfullt intryck än på svensexan sist.
– Ja precis! Imorrn (lördag) ska jag sjunga på bröllopet. Och då lovar jag att vara lite finare klädd. Inga foppatofflor, säger Lovisa och skrattar.
Helt enligt rutinerna
Mitthems fastighetschef, Maria Lindblom, beklagar situationen som Lovisa hamnade i. Men understryker att jouren inte gjorde fel.
– Jag kan förstå att man kan tycka att det bara är att låsa upp, men så får vi verkligen inte göra. Då skulle vi bryta mot lagen. Som hyresvärd får du aldrig låsa upp en hyresgästs dörr utan lov, med vissa undantag. Det är därför det är så viktigt att man kan identifiera sig så man vet att det är den personens bostad, förklarar Maria Lindblom.
Men hur kommer det sig att det gick bra att låsa upp på måndagsmorgonen då?
– Tydligen så kände kvartersvärden igen Lovisa och visste att hon bodde där så då kunde vi låsa upp.
Och om hon inte blivit igenkänd då?
– Då hade hon behövt gå till polisen och be om hjälp. De kan verifiera identiteter via passfoton och register.
Måste det behöva vara så krångligt?
– Ja, sånt här kan vara krångligt och kan ta tid, men det brukar lösa sig till slut. Nycklar är en värdehandling och måste hanteras därefter, det är av säkerhetsskäl och för hyresgästernas skull. Det är inte för att vara elak eller vrång.
Är inte det här med e-legitimation en bra idé att fundera över som alternativ?
– Ja, och det har vi gjort och det kan vara på gång rätt snart. Till senhösten kanske.
Vad kostar det att få dörren upplåst?
– Om det är under kontorstid så kostar det 800 kronor och om det är under jourtid 2 000 kronor.
Vad hade du själv gjort om du befann dig i samma situation som Lovisa?
– … Hmm. Ja du… Hon bodde ju inte på bottenplan, men hade det varit fallet så hade jag övervägt att krossa en ruta ock tagit den kostnaden för att komma in snabbare.
