Åsa: Ingen vågar klaga längre
Åsa Ullsåker, 27, blev färdig jurist för två år sedan och fick jobb på en domstol i Stockholm. Där har hon provat på livet som inneboende och nu senast som andrahandshyresgäst.
Lagändringen märkte hon direkt.
– Det blev ännu svårare att få tag på något som jag kan betala. En etta kostar 10 000 eller mer. Kanske har utbudet ökat lite också, men bara för dem som kan betala 10 000 i månaden.
Åsa skulle i och för sig kunna överleva en sådan hyra. Men det skulle bli svårt att spara.
– Det behövs några hundra tusen i kontantinsats för att kunna köpa en lägenhet. Om jag ska lägga alla pengar på andrahandshyror kommer jag bli fast i andrahandsmarknaden i många år.
Som inflyttad har hon varken en massa kontakter i staden eller år i bostadsförmedlingens kö, så hon kan knappast hoppas på en egen hyresrätt.
Men det är inte bara hyreshöjningarna hon är kritisk mot.
– Det finns ingen jämnvikt över huvud taget sedan de tog bort möjligheten att få tillbaka överhyra i efterhand när det gäller bostadsrätter. Och även om man kan få hyran sänkt för framtiden – vem vågar klaga nu? Den som hyr ut kan ju säga upp mig då.
Nyss fick Åsa tag på en lägenhet genom att själv annonsera om att hon sökte bostad. Hyran är hög, men bättre än de flesta, säger hon.
– Jag hade tur den här gången.
Samtidigt finns de som är beredda att betala mycket. En ung tjej som annonserade ut sin etta på 25 kvadratmeter för 11 000 kronor berättar att hon fick många seriösa svar.
Hon tror inte att hyrorna har höjts.
– De här hyrorna har man kunnat få ut förut också på ett eller annat sätt. Lagen har aldrig varit ett hinder, men det är bra att den ändrades. Jag äger lägenheten och då tycker jag att jag ska få göra vad jag vill. Fast om jag letade bostad hade jag nog tyckt annorlunda.
