En varm och trygg plats vid Vättern
Det är bekymrade tongångar vid entrén till Hela människan i Jönköping.
– Ja … det känns jättetufft …
Volontärerna har just avvisat en ung kvinna som ville komma in i värmen genom den lätt gnisslande dörren. Hon bedöms som alltför sjuk, dessutom saknas en kontakt med kommunens socialjour som betalar för platsen. Dit vill hon inte ringa utan lämnar entrén med några osande okvädingsord i kvällsmörkret.
– Hon hade en rullstol från akutmottagningen, konstaterar Inger Magnusson som är en av kvällens två volontärer.
Som volontärer känner de inte till besökarnas hela historia, och de har inte rätt att fråga heller. Vi går upp en våning i det vackra huset strax intill Vättern i Jönköping, som ironiskt nog en gång var disponentvilla i bryggeribranschen.
Utanför ringlar intensiv kvällstrafik vilket förstärker den ombonade känslan på härbärget.
– Det är lugnare än man föreställer sig, förklarar Inger och visar runt i lokalerna.
Här finns ett rum där kvinnor sover och rum för män. Musik från en tv sorlar i bakgrunden och det stökas lätt i köket.
Inger, som har bryggt en kanna kaffe, engagerade sig i verksamheten strax före pensioneringen för ungefär fem år sedan. Nu är hon volontär någon natt i månaden, och helgvärd några gånger per termin.
– Jag tänkte att jag måste ha något att ta mig för. Jag har jobbat inom sjukvården och känner klientelet från mitt arbete. Sedan är jag kristen och det känns ganska naturligt att få hjälpa människor som har det eländigt, beskriver hon och tillägger att det även är fantastiskt roligt.
Hela människan vilar på kristen grund och finns på nittio platser i landet. I Jönköping drivs verksamheten av ett fyrtiotal olika kyrkor och församlingar och man har ett nära samarbete med kommunen som står för en stor del av budgeten, berättar föreståndaren Gunnar Dahlqvist.
Man ska erbjuda tio sängplatser åt socialnämnden men verksamheten består av långt mer än härbärget. Och tror man att det bara är gamla ”alkisar” som annars sitter på en parkbänk som kommer till Hela människan, då blir man snopen förklarar Inger Magnusson.
– Det kryper ner, det är bedrövligt att man så fort kan bli vid sidan om i samhället. Det är svårt att få en bostad om man har lite i bagaget.
Vid en dator sitter en 22-årig kille och spelar. Vi kan kalla honom Johnny, han är inte från Sverige men vill inte berätta varifrån han kommer.
Han pratar bra engelska och förklarar att han flyr från sina problem. Nu har han hamnat i Jönköping där han söker jobb. Efter att ha bott ute har han fått en plats hos Hela människan.
Johnny berättar att han är målare och kan svetsa, men han har förstått att många svenskar är arbetslösa. Sverige är ”wrong place” vid ”wrong time” förklarar han, men hyllar verksamheten på Hela människan.
Om än tillfälligt så är den gamla disponentvillan ett varmt skydd mot mörkret därute, där trafiken ringlar vidare och de flesta strax är hemma.
