Helena tog med världen hem

Den gamla rektorsbostaden är väl dold bakom höga hus. Man måste gå genom två portar, över en gård och sedan öppna ytterligare en tung blåmålad dörr med ett snidat handtag av järn för att hitta upp till hyressexan där Helena Thorfinn bor med man och tre barn. Utanför de spröjsade köksfönsten gnisslar tågen förbi. Flytten hit gick från hus i Täby. Ett bra beslut.

– Vi ägnade så mycket tid åt det där huset. Att bo hyreslägenhet är så skönt, säger hon och berättar om lättnaden av att bara kunna ringa någon när diskmaskinen strejkar.

Läs ocksåSå kan du få hjälp i hemmet när du blir äldre – och det här kan du kräva

Hon är minst sagt en van flyttare – helst vill hon aldrig mer se en flyttlåda till i sitt liv. Men det lär nog hända igen efter att barnen gått ut skolan eftersom lockelsen efter äventyr och en större värld tar över.

Hon har bott både i Stockholm och London och arbetat periodvis i New York men störst avtryck har nog de tre åren i Dhaka i Bangladesh gjort. Här arbetade hon med mänskliga rättigheter för Sida och det är en erfarenhet som inte går att skaka av sig så lätt.

Hon mötte vår värld i miniatyr där konstrasterna mellan de rikaste rika och de fattigaste fattiga var enorma. Själv bodde hon i ett palats med personal som skötte markservicen.
– När vi hade bott i Bangla i en månad sa vår sjuåring fundersamt: jag vet vad som är problemet med Bangladesh, antingen bor folk i för små hus eller i för stora hus, berättar hon.

Läs ocksåBengt och Eva anklagas för att ha hyrt ut svart till sonen - nu vräks det äldre paret

Ilskan över bristen på jämlikhet och den bittra eftersmaken blev till romanen Innan floden tar oss, som har sålt långt över förväntan. Genom boken blir vi smärtsamt medvetna om bland annat de kvinnliga textilarbetares fruktansvärda villkor. Det handlar om flickorna och deras mammor som syr kläderna vi köper billigt i stora svenska klädkedjor. Men allt elände som verkligheten bjuder på är inte trovärdigt.

– Jag har inte skrivit som det verkligen var. Det var så mycket värre – men det hade folk inte velat läsa, säger Helena.
Hon bjuder på frukost men äter inte så mycket själv – hon pratar hellre om det som verkligen är viktigt. Att människor utnyttjas på andra sidan jordklotet för att vi i väst ska upprätthålla vår livsstil. I maj dog 900 personer i en textilfabrik som kollapsade i Dhaka.

– Och när jag bodde där rasade tre fabriker.
Nu arbetar hon på Raoul Wallenberg-institutet i Lund och skriver på en andra roman.

Läs ocksåNy folkbokföring i föreningslokal kan vara brottslig