Inte lönsamt med personliga energinotor
Sedan flera år ställer ett EU-direktiv krav på medlemsländerna att införa individuell mätning av uppvärmning, kyla och tappvarmvatten i bostadslägenheter.
Idén är att människor blir bättre på att hushålla med värme och vatten när de själva står för sin nota.
Planerna på att införa personliga energinotor har dock stött på massiv kritik från såväl Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och flera andra aktörer i bostadsbranschen. Orsakerna är dels att mätutrustningen är omotiverat dyr att installera samt att det är svårt att få till en rättvis kostnadsfördelning bland hyresgästerna. Den som bor i mitten av ett hus skulle till exempel i princip kunna stänga av sina element och låta grannarnas värmeströmmar hålla temperaturen på en behaglig nivå.
I en lagrådsremiss som presenterades i början av året var kraven på individuell mätning och debitering, IMD, plötsligt borta. I stället beslutades att personliga energinotor endast skulle tillämpas i de fall då insatsen blev kostnadseffektiv. Därmed sattes Boverket i arbete med att räkna ut just i vilka scenarion individuell mätning skulle löna sig.
Nu är rapporten klar och under tisdagen överlämnas den till regeringen. Hem & Hyra kan dock på förhand avslöja vad myndigheten kommit fram till.
Resultatet visar att individuell mätning av värme och vatten nästan aldrig blir lönsam. Boverkets slutsats blir därmed att det inte i något fall ska krävas någon sådan insats. Varken vid nybyggnation eller ombyggnad.
Ett krav skulle bara tvinga fram olönsamma investeringar, då besparingarna under investeringens livslängd aldrig når upp till kostnaden för installation och drift.
Som räkneexempel visar Boverket att det skulle krävas att de boende skruvar ner temperaturen med minst två grader för att investeringen skulle börja bli kostnadseffektiv i längden. Något som myndigheten inte tror att hushållen är beredda att göra, då energibesparingen bara motsvarar 20 kronor per månad och lägenhet.
På samma sätt behöver de boende minska sin vattenförbrukning med minst 30 procent för att täcka upp installations- och driftskostnaden för mätutrustningen. Och eftersom man inte kan se någon generell besparing i hela beståndet kan inte Boverket rekommendera IMD.
Individuell mätning och debitering lär alltså sällan användas i praktiken. Något som Anders Lindén, mångårig energikonsult på ÅF, är belåten med.
– Förslaget innebar att gå över ån efter vatten. Använder vi i stället motsvarande pengar till riktiga energieffektiviseringsåtgärder kan vi få ett mycket bättre resultat.
Han är heller inte orolig över att Boverket på ren svenska säger att man ska strunta i EU-direktivets krav på individuell mätning.
– Det där direktivet har spökat i många år. I själva verket är det upp till de olika länderna att göra en egen tolkning och regeringens roll att hantera frågan på bästa sätt. Jag tycker absolut att man kommit till rätt beslut.
