”Jag får kanske flytta hem till mina föräldrar igen”
”Lägenheten vi har nu var aldrig tänkt att bli mer än något tillfälligt. Den är för liten och ligger inte alls bra intill en tungt trafikerad gata. Men det är just så det är i Luleå, man får ta det som dyker upp för att få ett tak över huvudet.
Nu har vi aktivt, men hittills förgäves, sökt ett nytt boende i ett par år. Vi vill ha en större bostad, en trea eller fyra som kostar 5500-6000 kronor i månaden. Men inte ens tio års kötid hos Lulebo räcker någonstans. Vi annonserar på Blocket, utan något resultat. Vi letar och letar, men förgäves. Det känns omöjligt.
Nu har vi blivit tre också. Där vi bor är verkligen ingen bra miljö för ett litet barn. Det gör att det känns extra stressigt. Vi sitter liksom fast nu. Det är en hemsk känsla.
Får vi inte tag i något snart blir resultatet att jag får flytta hem till mina föräldrar igen. Och min sambo får flytta hem till sina. Det känns inte alls som ett vettigt alternativ, men vi har snart inget annat val.
Det måste byggas mer och billigare. Det måste gå. Och politikerna måste stoppa Lulebos utförsäljningar av områden som ligger lite vid sidan om och är billigare för hyresgästerna. Släpper man den typen av lägenheter minskar utbudet för oss som står i Lulebos kö.
Jag tycker att det borde finnas en förtur till lägenheter för unga människor. Det är jätteviktigt att unga får en chans att inleda sitt eget liv. Men som det är nu finns inte den möjligheten.”
Berättat för Göran Lindh
Ålder: 23
Bor: Lägenhet i Luleå
Gör: Föräldraledig/Telia
I dag fattas upp till 150 000 lägenheter. Räknar man även de kommande fem årens behov blir det nära 300 000. Fram till valet 2014 skriver vi varje vecka om dem som drabbas av bostadsbristen. Unga som gamla, från norr till söder. Det här är deras berättelser och deras uppmaning till politikerna.
Se alla berättelser här
