”Jag har flyttat runt hela mitt liv och är en jävel på att bo in mig snabbt”
Asta Kamma August, du gör rollen som översättaren Karin Stolpe som hamnar i ett känslomässigt laddat triangeldrama. Hur var det att förflytta sig till 1930-talet då berättelsen utspelar sig?
– Jag var väldigt intresserad av att ta reda på hur idealen såg ut på den tiden för att förstå vad Karin behövde leva upp till – i äktenskapet men också i samhället. Markant för 30-talet var ju renhetsidealet, både fysiskt och moraliskt.
– Men det fanns också en motpol, en tidsanda som präglades av strävande efter sexuell frihet och utmanande av normer. Jag tycker att den konflikten i samhället speglar Karins konflikt i filmen. Å ena sidan vill hon vara en trogen och oskuldsfull hustru. Å andra sidan försöker hon slå sig fri och älska den hon vill.
Vad krävs för att skapa trovärdiga kärleksscener på film?
– En bra text är avgörande. Om jag tror på situationerna och replikerna som karaktärerna säger, då brukar scenerna spela sig av sig själva. Det är ganska fascinerande. Och med en bra regissör och bra medspelare känner man oftast av vad som blir konstlat eller stelt – då hittar man till något organiskt tillsammans. Så var det i fallet med den här filmen!
Du har bott och jobbat i både Danmark och Sverige och är medborgare i bägge. Vad är bäst med respektive land?
– Jag gillar danskarnas råa ärlighet. De är bra på att bråka på ett respektfullt sätt. Försoningen ligger nära utbrottet. Men jag gillar den svenska försiktigheten också. Och innerst inne känner jag mig nog mest svensk.
”Jag skulle resa tillbaka 20 år i tiden”
Asta Kamma August, vad är hemkänsla för dig?
– Jag har flyttat runt hela mitt liv och är därför en jävel på att bo in mig snabbt. Så hemkänsla har nog blivit det där fixandet för mig: att dona och påta, möblera om och plantera om. I det trivs jag väldigt bra.
Vilket är det värsta stället du bott på?
– Vi bodde en gång i en husvagn några månader – mamma, mina systrar och jag. Jag var i sjuårsåldern och mamma ville flytta ut på landet. I väntan på att vårt nya hus skulle bli klart bodde vi i husvagnen på en åker. Det var riktig high chaparral där vi alla sov i samma säng. Särskilt glamouröst var det inte men mitt bland all mus-skit och kaos minns jag det ändå som rätt mysigt.
Berätta om en granne som du minns!
– När jag bodde i Malmö var det två familjer i varsin lägenhet som brukade skicka mat till varandra i hissen – som en mathiss. Så när jag kom hem från jobbet stod det alltid någon gryta där med en liten hälsning. Det var väldigt hemtrevligt!
Hur ofta möblerar du om?
– Hela tiden. När jag var barn var det en av mina favoritlekar. Jag flyttade våningssängar och stora klädskåp själv, för att sedan flytta tillbaka allting en vecka senare.
Om du var bostadsminister, vad skulle du göra då?
– Jag skulle resa tillbaka cirka 20 år i tiden och stoppa alla planer på ombildningar av hyresrätter.
