”Jag måste ha allt skräp på vinden”
I det trånga utrymmet står bland annat ett stort soffbord lutat mot två gamla resårmadrasser på högkant, en väggspegel och två vardagsrumsmattor står inklämda i ett hörn. Ovanpå alltihop balanserar en högrest bordslampa och en långbent piedestal.
– Alla klagar på att grovsoprummet stängdes. Nu har folk sopor både på vinden och på balkongen. Det står sopor i cykelrummet också. Det är en brandfara, konstaterar Mia Jonasson.
Hon påpekar att alla inte har bil och möjlighet att åka i väg till en avfallsstation med sådant som inte får slängas i de vanliga hushållssoporna. Själv är hon reumatiker och behöver färdtjänst.
Hennes före detta svärmors man har lovat hjälpa henne att köra iväg alla tomma målarburkar som i dag står på balkongen till en avfallsstation.
– Men jag förstår verkligen att de stängde vårt grovsoprum. Folk kan inte sopsortera. De slängde sådant som inte hörde dit, till exempel elskrot som tvättmaskiner och tv-apparater, säger Mia Jonasson.
Hon berättar också om hur sophämtarna fick slita för att få ut alla tunga grejer och att värden tyckte att hanteringen av soporna blev en alltför stor extra kostnad.
Numera kommer en lastbil och hämtar grovsopor två gånger per år. Då är det livlig trafik av hyresgäster. Ett problem är dock att den kommer på dagtid och tidiga kvällar.
– De flesta jobbar, går i skolan eller hämtar barn då. Därför är det också svårt att få bärhjälp vid den tiden, säger Mia Jonasson.
”FOLK
SLÄNGDE
SÅDANT
SOM INTE HÖRDE DIT.”
MIA
JONASSON
