Värvarna undviker de invandrade
Hyresgästföreningens värvare knackar dörr under eftermiddar och kvällar runt om i landet men det är sällan de knackar på om det står ett ickesvenskt namn på dörren. Värvarna har provisionslön, ju fler de värvar ju mer tjänar de, och att försöka värva invandrade brukar vara svårt. Bättre då att ringa på en annan dörr än att bjuda på tid som de inte får betalt för.
Det finns många anledningar till att invandrade inte går med i Hyresgästföreningen. En av dem är att de inte känner till föreningen. En annan är att flera kulturer inte har föreningsliv i den form vi har i Sverige och att man därför tror att ett medlemskap är en slags registrering som kan vara farlig.
Men värvaren Gits Stigsdotter-Nyström ringer på alla dörrar.
– Vi måste nå alla för att informera om föreningen; svenskar och invandrade, unga och gamla, män och kvinnor. Och ett namn säger ju inte allt om dem som bor där.
Gits Stigsdotter-Nyström värvar bland annat i Gävle och Uppsala och hon ser tydliga skillnader mellan städerna:
– I Uppsala finns flera generationer invandrade och de yngre känner till hur samhället fungerar med fackföreningar och andra organisationer. Är det ett arabiskt namn på dörren kan det vara människor som pratar arabiska, somaliska, persiska, dari, eller svenska som bor där och självklart ska jag ringa på och se vem som öppnar.
Firat Nemrud, själv invandrad och sedan flera år anställd som verksamhetsutvecklare i Eskilstuna, tror att villkoren för värvarna måste ändras om det ska bli någon verklig ändring så att fler ickesvenskar blir medlemmar i föreningen.
– Man måste anställa värvare som talar andra språk, i dag finns till exempel ingen som talar arabiska. Och en sådan värvare skulle ha månadslön och inte gå på provision.
Gits Stigsdotter-Nyström håller med om det och tillägger att det inte räcker med att bara värva människor från andra länder som medlemmar:
– Vi måste ha värvare med invandrarbakgrund, tolkar och anställda med språkkunskaper som kan ta hand om dem också.
Uppgifterna i artikeln baseras på intervjuer med ett tjugotal anställda och förtroendevalda i region Mitt och region Aros-Gävle och gäller förhållandena i de två regionerna.
