Katarina ska få Vårgårda-bostäder på rätt köl igen
Vi träffar Katarina Jordansson bara några dagar efter att hon tillträtt som ny vd för Vårgårdabostäder. Hon kommer i en svart fleecetröja med bostadsbolagets logga på bröstet och en nyckelknippa i en snodd kring halsen. Vi träffas på den mark där den stora satsningen på vätgas skulle ske, Klockarebolet. Hit kom studiebesökare från hela landet för att se den unika satsningen växa fram. Tvåvåningshusen skulle totalrenoveras, bli tre våningar och med hjälp av solpaneler på taket så skulle det produceras vätgas: Området skulle bli självförsörjande på el.
Här står nu fyra nyrenoverade hus och där emellan två helt orörda byggnader. Det var husen som blev över. Där fanns värme och annat som krävdes till de andra husen under ombyggnaden och därför står de orörda och ser ganska anskrämliga ut intill de nyrenoverade trevåningshusen.
Men Katarina Jordansson vill inte se de husen som något monument över ett misslyckande.
– Vätgasprojektet kan man se som ett misslyckande. Men man kan också välja att se det som ett gott försök. Det fungerade inte här, säger Katarina Jordansson. Nu ska vi ägna oss åt vår kärnverksamhet, att ordna bra bostäder. Det är vårt uppdrag.
Hon vill inte recensera sin företrädare, Jan Thorsson, men säger att det han gjorde var ett försök.
– Nu går vi vidare med det som är vårt uppdrag. Vi får köpa att det blev en förlust för bolaget, men jag anser inte att det drabbat hyresgästerna direkt.
Men det är väl ändå hyresgästerna som får stå för notan?
– Nej, det är bolaget som får ta förlusterna. Vi har fått minska vårt egna kapital.
Katarina har varit förvaltningschef sedan i våras och när tjänsten som vd för bostadsbolaget annonserades ut valde hon att söka. Sedan gick det undan. Hon fick jobbet och tillträdde direkt.
– Det fungerar tack vare att jag har kvar Ulf Bengtsson vid min sida. Han var interim-vd under övergångsperioden och han kommer att fortsätta med det arbete som krävs för att avveckla vätgasprojektet. Man kan säga att han ser bakåt medan jag kan satsa och titta framåt, säger Katarina Jordansson.
Hon återkommer flera gånger och säger att det är dags att gå vidare, att göra det bästa av situationen och att det nu handlar om att ägna sig åt kärnverksamheten, att ordna bostäder åt Vårgårdaborna, bolagets hyresgäster. Nu tar man nya tag med riktiga upphandlingsrutiner och avtal. Ett nytt avstamp mot framtiden, som hon menar på sikt ska leda till god ekonomi och möjlighet att bygga nya bostäder – men att det kommer att dröja.
Katarina är noga med att säga att Vårgårda bostäder inte bara är Klockarebolet, utan ett stort antal lägenheter på andra adresser i kommunen.
– Men fokus har förstås legat på det här området nu under en tid. Det är här vätgasprojektet var planerat och det är detta område många tänker på när man pratar om Vårgårda bostäder.
Nu handlar det om att hålla i pengarna. Men det ska inte betyda att de två kvarvarande, orenoverade husen, lämnas helt åt sitt öde. Nej, de ska också få en uppfräschning. Eller en varsam renovering, som Katarina Jordansson väljer att kalla det.
Det betyder att man gått in i varje lägenhet, kontrollerat vad som kan sparas och vad som måste bytas ut.
– Det har varit allt från skåpsluckor till innerdörrar, säger hon. Allt har vi gått igenom. Det handlar om att göra det så bra som möjligt, för en så liten kostnad som möjligt.
Fasaderna ska göras om med plattor och finputs och det blir nya balkonger.
– Det ska synas att vi tagit hand om de här husen också, säger Katarina.
Det är inte bara husen som ska renoveras utan det finns en plan för hela området med miljörum och nya tvättstugor. Redan nu har en gemensam grillplats anlagts mitt i området, intill den nya lekparken som lockar leksugna från hela Vårgårda.
Hyresnivån kommer också att bli betydligt lägre än i de husen som genomgått den stora ombyggnaden.
Miljösatsningen kommer inte heller att vara helt förlorad, då det finns solfångare och batterier som kan användas även utan vätgas.
Är det inte ett självmordsuppdrag att hoppa på en vd-tjänst när mycket handlar om kris?
– Nej, jag tycker tvärt om, att det är en utmaning. Jag har blivit så oerhört väl mottagen av den fantastiska personalen, så jag känner stort hopp om att detta kommer att bli bra. Men det kommer att kräva jobb och engagemang från alla.
– Detta är inget enmansjobb, utan ett lagarbete. Jag liknar det vid ett fartyg, att det krävs en kapten som tar ut riktningen, men också besättning och inte minst passagerare, för att det ska bli bra.
Katarina talar gärna i bilder. Hon menar att det är hennes sätt att tydliggöra vad hon menar.
Hon beskriver sig själv som en lagspelare som älskar att jobba med människor.
– Mitt mantra är: Varför går du till jobbet? Och: Vem är du till för?
Har du nytta av att vara kvinna på vd-stolen, efter alla stormar i bolaget?
– Jag vet inte om det har med manligt och kvinnligt att göra. Jag har jobbat i mansdominerade branscher i många år och det handlar nog mer om person. Jag tror det viktigaste är att jag går in i jobbet med min erfarenhet i den här situationen, att jag är lyhörd och har en ödmjuk inställning till jobbet.
– Ekonomin är den största utmaningen och därefter kommer underhållsplanen, men det som kanske är allra viktigast är att ta hand om personalen. De har haft ett jobbigt 2020. Nu gäller det att ge stolthet och sätta en organisation där alla har sitt engagemang och sin arbetsglädje.
– Vi måste ha kontroll över våra pengar. Det handlar inte om raketforskning utan mer om sunt förnuft. Och nu ska förnuftet få råda över ekonomin och då tror jag att vi snart är på rätt kurs. Men det kommer naturligtvis att ta tid.
Och hyresgästerna ska inte bli förvånade om de ser sin vd traska runt i bostadsområdena, eller dyker upp på en grillkväll på Klockarebolet.
– Det går inte att bara sitta på ett kontor och tro att man får kontakt. Nej, jag kommer nog att vara ute en del, säkert inte så mycket som jag skulle önska, men så ofta jag kan.
Ålder: 59 år.
Familj: Make, två barn och en hund.
Bor: I föräldrahemmet i Borås. Tog över föräldrarnas hus och gjorde generationsboende.
Fritidsintresse: Bohusstickning och är filmnörd.
Om livet som pendlare: Det är härligt. Jag tycker att jag hinner ladda för jobbet på vägen hit, och gå ner i varv på vägen hem. Jag har aldrig pendlat tidigare, men tycker det är fantastiskt.
