Pearls stadsdel lever upp – men låginkomsttagarna trycks ut
Pearl Miangan bor i Gamlestaden i Göteborg. Hon tycker det är utmärkt att det finns så mycket i stadsdelen. Dessutom går det på mindre än tio minuter att ta sig till Göteborgs centrum med buss och spårvagn.
– Det är därför jag stannat kvar här i över 20 år. Men hyrorna är dyra. Hyran i mitt gamla hus blev för hög, så jag fick flytta till ett annat. I mitt nya hus är tyvärr många ganska slarviga, säger Pearl Miangan.
Gamlestaden är en av stadsdelarna som Erik Elldér har studerat. Han är docent i kulturgeografi vid Göteborgs universitet. De senaste fyra åren har han arbetat med en studie av den så kallade 15-minutersstaden.
Segregationen riskerar öka
I sin forskning ser han en paradoxal utveckling.
– Vi planerar för att bygga en tätare och mer blandad stad, men sättet vi gör det på verkar riskera att bidra till en ökad segregation, säger Erik Elldér.
Idén om 15-minutersstaden bygger på att stadsbor ska ha nära till handel och viktiga samhällsfunktioner. Det ska inte ta mer än en kvart att ta sig dit från bostaden – till fots eller med cykel.
Reaktion mot 1900-talets planering
Det är motsatsen till hur städerna ofta växte under andra halvan av 1900-talet, med separerade samhällsfunktioner och massbilism.
– Då byggde man satellitförorter och villamattor, det var planering med fokus på vägar och transport. Nu planerar man för närhet i stället, säger Erik Elldér.
Förändringen är nödvändig, framför allt för klimatet. Men det finns också tankar om bättre folkhälsa, högre livskvalitet och mer levande stadsmiljöer.
Har studerat 200 orter
– Det jag har gjort är att mäta hur närheten ser ut. Hur fördelar vi den, vem är det som uppnår idealen och hur förändras det, säger Erik Elldér.
Han har tittat på de 200 största svenska tätorterna.
Studien visar, inte helt oväntat, att det är lättast att uppnå närhet i större städer.
Men det finns mindre och mellanstora städer som också klarar av det. Ofta har de byggts innan bilens genombrott på 1930-talet.
Äldre städer lyckas bäst
– Städer och stadsdelar med mycket äldre, tät och funktionsblandad bebyggelse lyckas bäst. Visby, Ystad och Landskrona är några exempel. Bland större städer står Malmö ut som en nära stad, säger Erik Elldér.
Motsatsen finns i förorter eller pendelorter som växte fram på 1960- och 1970-talet.
Två platser inom Storgöteborg som Erik Elldér nämner är Torslanda och Onsala. Det är stora, glesa villaområden där många har långt till vardagsservice och vissa funktioner saknas helt.
Bättre närhet bland hyreshusen
I den andra typen av förort, den med flerfamiljshus och många hyresrätter, finns ofta en grundläggande närhet. Matbutik, skola och apotek ligger inom promenadavstånd. Men det breda utbudet fattas.
Det utbudet hittar man i mer centrala stadsdelar med högre inkomster.
– Det jag har gjort är att följa grannskap i Göteborg som förändrats över tid. Då ser man att där närheten ökar snabbast är det också mest gentrifiering. Det verkar finnas ett samband mellan de här två sakerna, säger Erik Elldér.
Låginkomsttagare trycks ut
Gentrifiering innebär att priserna går upp i ett område. Människor med lägre inkomster får allt svårare att få plats.
Erik Elldér nämner Gamlestaden och Kville. Två traditionella arbetarstadsdelar som ligger relativt nära Göteborgs centrum.
I båda områdena byggs det så att det knakar. Allt fler personer med högre inkomster flyttar in. De nya kvarteren byggs som blandstad och för med sig fler verksamheter.
Samtidigt poppar det upp vinbarer, gym och asiatiska fusion-restauranger även bland de äldre kåkarna. Närheten ökar till allt fler saker.
Ska forska mer om sambandet
Beror förändringen på att de nya invånarna i högre grad har råd att efterfråga hantverksbryggerier och kafferosterier?
Eller är det det förbättrade utbudet som får allt fler ur medelklassen att flytta in?
– Det vet man inte riktigt. Jag har fått nya pengar för att titta på det. Men ska man spekulera så är nog det enkla svaret att det är en växelverkan. På sikt leder det till att bostadspriser och hyror går upp, säger Erik Elldér.
”Jättebra utbud, men dyrt”
Hyresgästen Pearl Miangan säger att Gamlestaden ändrat sig mycket under tiden hon bott där.
– Vi har ett jättebra utbud, allt vi behöver. Men det är dyrt. Jag handlar aldrig min mat på butiken vi har här, utan på Willys. Men dit går ingen spårvagn och inte så många bussar, säger Pearl Miangan.
Erik Elldérs råd till politikerna är att fortsätta bygga sammanhållen kvartersstad. Det är ett vinnande koncept för ökad närhet.
Marknadshyra skulle förvärra
– Med de sociala frågorna är det svårare. Man kan försöka reglera vilka upplåtelseformer som byggs, men mycket hänger ihop med nationell politik. Får vi till exempel marknadshyra kommer utvecklingen med segregation att förstärkas, säger Erik Elldér.
Han konstaterar att samhällsplanering är komplext. Ibland står olika mål i konflikt med varandra.
– Till exempel när det gäller att bevara grönområden. Malmö har som sagt bra närhet. Men där är det också sämre med parker och grönytor än i många andra städer, säger Erik Elldér.
