Punkfarfar vägrar tystna
I köket hos Johan Johansson på Söder doftar det nybakta bullar. Det var här det började för bara ett par månader sedan. Tio personer bestämde sig för att rädda Linjalen, sitt kvarter längst ner på Åsögatan.
Det här är en av de största försöken till ombildning i Stockholm, med 455 lägenheter och ett hundratal lokaler. Det är fjärde försöket till ombildning och frågan borde redan vara avgjord. Men efter Stadshusets ombildningsstopp har beslutet förhalats:
– När Rädda Linjalen startade gick fristen för köp ut i december. Sedan blev det februari. När jag sitter och bloggar om det hör jag i radio att de får sex månader till! Under tiden sker inget underhåll, hela området hamnar i limbo. Bara det är skandalöst, suckar Johan Johansson.
Navet i nätverket Rädda Linjalen är bloggen och gruppen på Facebook.
– Vi kämpar mot tystnad, inte mot argument. Varken bostadsrättsföreningen eller konsulten vill ha diskussion.
Själv flyttade han hit för femton år sedan. Då drog ombildningsvinden över Hornsgatspuckeln. Han valde att byta sin hyresrätt och är fortfarande övertygad att det är rätt val:
– Jag har valt att bo i hyresrätt. Så blir det ”valfrihet” och då får jag inte välja längre. Nu har vi dessutom finanskris. Det är oansvarigt att uppmana folk att ta lån på flera miljoner.
På de månader Rädda Linjalen varit aktiva har de blivit experter på lagar och regler.
– Många hör av sig, vi har större kunskap nu än bostadsrättsföreningen själva. Det är lika viktigt att kunna hjälpa andra, säger Johan och fortsätter:
– Vi är inte är en förening utan ett löst nätverk och behöver inte sitta och ha möten för att bestämma, alla bara kör.
Som punkare, med förflutet i bland annat KSMB, bidrar han också med sin musik. Han spelade på senaste demonstrationen på Medborgarplatsen.
Mycket arbete återstår och det blir ett allt bistrare klimat mellan de olika sidorna.
– Men det skapar en djävulsk sammanhållning. Man hade ingen aning om att det bodde så många konstiga dårar här, både i positiv och negativ bemärkelse.
