Ester en trogen hyresgäst

Hennes trerummare är hemtrevligt möblerad. I hallen står ett vackert gediget gammalt linneskåp.

– Jag har kvar alla möbler som jag och maken skaffade när vi gifte oss och flyttade ihop, säger hon och visar väg in i vardagsrummet.

På ena väggen i vardagsrummet hänger fotografier av familjen och på de andra väggarna en och annan tavla som hennes make målat.

 

Hur kommer det sig att du bott kvar så länge i samma hus?

– Ja, vad svarar man på det? Vi har trivts i området och med våra grannar. Vi hade samma grannar i över 30 år. Barnen sprang mellan lägenheterna och vi hjälptes åt när någon behövde hjälp. Jag är tyvärr den enda som finns kvar av det gänget, säger Ester Karlberg och tar en slurk av kaffet.

När familjen Karlberg flyttade in i det nybyggda huset hade bostadsbolaget ännu inte hunnit städa bort allt sågspån efter snickarna. Hyran för lägenheten var 275 kronor i månaden.

– Det var mycket pengar på den tiden och eftersom jag själv inte arbetade utanför hemmet levde vi på makens lön.

 

Tro nu inte att Ester Karlberg är en gammal gumma som sitter hemma med händerna i knäna hela dagarna.

– Nä, jag tycker om att vara ute bland människor. Jag är med i olika föreningar, bland annat i den lokala hyresgästföreningen här i Gällivare. Sedan så är jag engagerad i kyrkans verksamhet, vilket jag varit i hela mitt liv.

Ester Karlbergs make fick jobb i Gällivare som predikant i Baptistkyrkan. De tog ofta emot övernattande gäster. Det kunde vara allt ifrån besökande predikanter till någon hemlös person som behövde tak över huvudet.

 

Telefonen ringer och hon ursäktar sig och går och svarar.

– Det var äldsta dottern som ringde, vi har inte pratats vid på några dagar, så det är mycket att rapportera, ler Ester.

Kan tänka mig det. Fyra barn, tolv barnbarn och åtta barnbarnsbarn att hålla reda på. Det kräver nog sin kvinna det.