”Folk vill bo i Norrland”
Det brusar i luren när Inez Abrahamzon svarar klockan åtta på morgonen.
– Jag sitter i bilen. Jag har fått ett uppdrag att utbilda Strömsunds pastorat i förändringsfrågor, säger Inez.
Hon är ofta på resande fot, ständigt på väg, men alltid lika nöjd över att komma hem till det älskade Latikberg, i Vilhelmina kommun. Här finns Inez Abrahamzons fasta punkt och centrum. Här hämtar hon energi och kraft.
– Jag köpte huset av pappa när jag var 24 år. Jag har bott på många andra ställen, som Luleå och Umeå, men alltid kommit tillbaka till Latikberg.
Hon kallar sig gärna bonnjänta och berättar om en uppväxt som lärt henne att samarbete är ett måste för att utveckla en ort gles på folk.
När hon återvände till Latikberg engagerade hon sig genast i byns nutid och framtid. Ett engagemang som så småningom ledde till att hon blev ordförande i Hela Sverige ska leva.
– Visst finns det skillnader mellan stad och landsbygd, men jag menar att det är mer som förenar oss än som skiljer oss åt. Att vara ung och få bostad där man vill är lika svårt i Stockholm som i Latikberg.
Inez är bra på att prata, men plötsligt kommer hon av sig.
– Hoppsan, här är en älg på väg över vägen, säger hon och fortsätter som om inget hänt:
– Vi måste lära oss att tänka om och tänka nytt, gårdagens lösningar är aldrig bra i dag.
Hon anser att samhället utgår från ett byråkratiskt system som vi tror att verkligheten ska anpassa sig efter. Det fungerar aldrig, menar Inez.
– Det finns en undersökning som visar att unga tjejer gärna vill flytta ut på landsbygden, men det finns inga lägenheter och de får inte lån så att de kan köpa sig eller bygga ett hus.
– Vi måste stärka vårt självförtroende. Folk vill bo i Norrland, titta bara på Pajala, 4 000 sökande till 200 gruvjobb.
Plötsligt slutar brusandet. Inez är framme i Strömsund och dagens arbete kan börja.
En sista fråga: Vad är det bästa med att komma hem?
– Sova i egen säng, äta mat från den egna frysen, gå runt i byn, dricka kaffe och surra.
