Kommunernas krav sätter p för byggandet
Andelen unga med körkort har minskat kraftigt i storstadsregionerna de senaste trettio åren. Siffror från Transportstyrelsen visar att 40 procent av personer mellan 18 och 24 år i Stockholms län hade körkort år 2009, att jämföra med de 70 procent som hade körkort inom samma kategori år 1980.
Ändå lever fortfarande gamla kommunala krav kvar på att varje nybyggd lägenhet måste ha ett visst antal bilparkeringar. De gällande nivåerna på kraven, som kallas parkeringstal eller parkeringsnormer, är i många kommuner så mycket som femton år gamla.
– De här reglerna har hängt med sedan 50- och 60-tal då de importerades från USA. I dag är principerna de bygger på mer än 60 år gamla, säger Pelle Envall på Trafikutredningsbyrån, som utrett kommunernas parkeringsregler i Stockholms län.
Skillnaderna mellan kommunernas parkeringstal är stora. Sundbyberg är den kommun som kräver minst antal parkeringar: en parkering på fyra lägenheter. Vallentuna kommun har det högsta kravet med 1,7 parkeringar per lägenhet. I regel blir kraven hårdare ju längre ut från centrala Stockholm man kommer, logiskt eftersom de kommunerna är mer bilberoende. Rapporten är begränsad till Stockholms län, men Pelle Envall tycker att kraven generellt är för höga på många håll i landet.
– Vi kan se liknande problem i Göteborg och Malmö. Men det är inte bara en fråga för storstadsregionerna. Kommuner som har fler än 50 000 invånare, och framför allt dem med fler än 100 000 invånare, borde se över sina parkeringstal, säger Pelle Envall.
Rapporten från Trafikutredningsbyrån, som gjorts med bidrag från bland andra landstinget, visar på att de högt ställda kraven bromsar bostadsbyggandet. Att bygga garage i storstäderna kan enligt Pelle Envall kosta så mycket som 300 000 till 400 000 kronor per parkeringsplats. För att byggandet ska kunna nå upp till en nivå som motsvarar befolkningsökningen måste i stället flexibla parkeringstal införas.
– Det krävs nya spelregler nu. I dag säger kommunerna ”ni måste bygga precis så här många parkeringar”, ofta utan att ens veta hur många bilar de boende äger. Det är väldigt kostsamt. Frågan borde i stället vara hur mobilitetsproblemet kan hanteras, säger Pelle Envall på Trafikutredningsbyrån.
Hyresgästföreningen har ingen officiell ståndpunkt i frågan om parkeringsnormerna, men organisationen välkomnar att frågan lyfts. Karin Lindeberg, utredare på Hyresgästföreningens riksförbund, tror att den kan få större utrymme i framtiden.
– Vi har tidigare inte haft någon gemensam policy kring parkeringsnormerna, men nu finns det all anledning att diskutera frågan. Det är kostsamt att bygga parkeringsplatser, städer blir tätare och trängre och det finns ett stort behov av framför allt små lägenheter och studentlägenheter. Det finns många anledningar att diskutera och lyfta frågan, säger Karin Lindeberg.
I rapporten föreslås att en rabatt på parkeringstalen kan ges av kommunen mot att byggbolagen löser mobiliteten på andra sätt. Det kan vara med lånecyklar, gratis medlemskap i bilpooler eller rabatterade kollektivtrafikkort. Enligt Pelle Envall skulle en sådan modell, där man talar om mobilitetskrav i stället för krav på antal parkeringar, på sikt kunna leda till ett mer miljövänligt beteende hos kommuninvånarna.
– Många kommuner talar i dag om målsättningar som en viss andel gång- och cykeltrafikanter i rusningstid. Det finns många lösningar som är både mindre kostsamma och mer hållbara. Dessutom slipper de hyresgäster som inte har bil betala dyrt för andras parkeringsplatser, säger Pelle Envall.
En parkeringsnorm är en lokal bestämmelse som innebär att en byggherre måste bygga ett visst antal parkeringsplatser för bilar per lägenhet eller kvadratmeter kontor för att få bygglov för ett nytt hus. Det är kommunens politiker som avgör parkeringsnormens nivå.
Källa: Trafikutredningsbyrån
