Olåst lägenhetsdörr gav inget skadestånd
Polisen i Stockholms län tvångsomhändertog i fjol en kvinna som bedömdes ha funderingar på att ta sitt liv. En person hade larmat om att hon hade ”uttryckt livsleda” på det sociala nätverket Facebook och att kvinnan tidigare skulle ha försökt begå självmord.
När kvinnan hämtades låstes aldrig dörren och lägenheten utsattes för inbrott. Därför begärde hon skadestånd både för att hon blivit omhändertagen med tvång, ersättning för förlorad inkomst och stulen egendom. Sammanlagt hade hon krävt ett belopp på knappt 20 000 kronor.
Polismyndigheten lämnade över ärendet till Rikspolisstyrelsen, som i sin tur ville att Justitiekanslern, JK, skulle pröva saken.
JK konstaterar att staten bara har skadeståndsansvar när den gjort en ”uppenbart oriktig bedömning” i fråga om rättstillämpning. Då måste en myndighet dessutom ha brutit mot bestämmelserna i Europakonventionen. ”Det är dock inte fallet här”, skriver JK.
Till skillnad från Rikspolisstyrelsen tycker JK att kvinnans krav ska bedömas utifrån vad som står i frihetsberövandelagen i stället för skadeståndslagen. Anledningen är att kvinnan fick åka till sjukhus enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT.
Men JK kan inte se något som pekar på att det polisbeslutet skulle fattats på felaktiga grunder. Enligt lagen ska det stå helt klart att beslutet var fel och det är den drabbade som har bevisbördan. Därför ska kvinnan inte ha något skadestånd för att hon med tvång fördes till sjukhus.
När det gäller ersättning för stölden så får kvinnan inte heller något stöd. Lagen innebär att staten inte bär ”något strikt ansvar för ofullkomligheter i den statliga verksamheten”, skriver JK.
Enligt polisens anteckningar har de poliser som var i kvinnans lägenhet både frågat om lägenhetsnycklarna och själva försökt hitta dem. Kvinnan, däremot, uppger i sin anmälan att hon fått ett löfte från poliserna om att de skulle låsa lägenheten.
JK sammanfattar slutligen att det faktum att poliserna lämnade lägenheten olåst inte innebär ”någon skadeståndsgrundande försumlighet”, eftersom den utredning som gjorts inte visar det.
