“De säger att jag måste vänta”
Det blåser snålt utanför Boplats Göteborg vid Rosenlundsplatsen. Samsom Kifle har just varit inne och kollat sin kötid. Men ett år räcker inte långt dessa dagar. Tills vidare bor han inneboende hos vänner i stadsdelen Bergsjön.
– Jag kom till Sverige från Eritrea för två år sedan. Först blev jag skickad till Sorsele. Men ingen bodde där, inga kompisar. Här känner jag många, säger han.
Eftersom han valt bostadsort själv måste han också fixa bostad på egen hand. Det är bara nyanlända som anvisats en placering i Göteborg som får hjälp med bostad här de första fyra åren. Därmed går de före Samsom och alla andra i bostadskön.
Fsehaye Seare knappar på sin mobil utanför Boplats entré. Turordningen är svår att förstå, tycker han. Inte minst då olika värdar ställer olika krav.
– Folk jag känner har fått lägenhet efter tre år. Men jag har väntat i fyra år och fyra månader. Jag bor i Kortedala i andra hand med min fru. Nu väntar vi barn. Vi skulle behöva en trea. Var som helst i staden, det spelar ingen roll. Men de säger att jag måste vänta, säger han.
Felicia Jatta samlar ködagar för att på sikt kunna byta sin etta i centrum till en större lägenhet. Ettan är visserligen dyr, men hon har ingen panik att flytta. Därför tycker hon att det är okej att vänta något längre medan lediga lägenheter viks åt bostadslösa barnfamiljer och nyanlända.
– De kan gå före mig i den kön. Har ett barn inte tak över huvudet kan de få min plats där, säger hon.
