”Jag vill ha en fast punkt i livet”

Jag har bott i Stockholm i tre år. I slutet av april flyttar jag till min sjunde lägenhet. Jag har sökt bostad via Bostadsförmedlingen ända sedan jag flyttade hit. Jag fick ett mejl förra året, där de skrev att jag var välkommen på visning. När jag ringde visade det sig att de hade mejlat fel, haha. Roligt men lite surt.

Nu har det kommit till den punkten att jag inte ens går in och kollar på deras hemsida. Det kommer att ta för lång tid. Jag tycker det känns fel att man tvingas köpa lägenhet för att kunna bo här. Det bästa hade varit en hyresrätt. Det behöver inte vara något mitt inne i stan eller vara helt nyrenoverat, jag är inte kräsen.

Läs också”Jag borde ha något eget nu”

Jag känner jag att jag vill ha en fast punkt i livet. Jag har fast anställning, massa kompisar, jag lever ett bra liv, men jag har ingenstans att bo. Alla lägenheter jag har bott i har jag fått genom kompisar eller deras vänner.

I dag bor jag i en etta vid Skanstull som jag hyr i andra hand. Jag flyttade dit i januari och flyttar ut i slutet av april. Jag kan tänka mig att betala max 6 500 kronor i månaden. Jag tänker på det här varje dag. När ska man behöva flytta? Bara att tänka på det är stressigt i sig. Jag har ringt till privata hyresvärdar och kollat. Har de en egen kö brukar den vara full och så säger de att de hör av sig om något dyker upp. Men det har aldrig hänt.

Vill politikerna att staden ska växa så måste de lösa det här på något sätt. Jag har många kompisar som är i samma situation och det är en fråga som har varit aktuell i så många år, men inget händer. Det tragiska är ju om jag måste flytta tillbaka hem till mamma i Göteborg bara för att jag inte har någonstans att bo. Att säga upp sig från jobbet på grund av boendet skulle kännas för jävligt.

Läs också"Jag bor med min dotter i ett rum hos min kompis"

Berättat för: Jakob Hultman