Nästan varannan kommun har brist på särskilda bostäder

Sveriges kommuner har en skyldighet att tillhandahålla anpassade hem för människor med funktionsnedsättning som har särskilda behov. Annars riskerar de att få betala vite.

Men även om man har ett beslut i ryggen och blivit utlovad en bostad får man vara beredd att vänta länge, visar Boverkets så kallade bostadsmarknadsenkät för 2021 som Hem & Hyra har gått igenom. I dagsläget råder det nämligen brist på bostäder för personer med funktionsnedsättning i 124 av de 268 kommuner som besvarat undersökningen.

ANNONSGuide till hemförsäkringar

En förskräcklig situation, anser Elisabeth Wallenius på Funktionsrätt Sverige, som anar fler mörka moln på horisonten.

– Vi kan tyvärr misstänka att kommunerna kommer ha mindre benägenhet att prioritera dessa frågor nu efter covid-19. Det oroar oss eftersom vi vet att det går ut över en grupp som redan har det tufft.

Allra störst är bristen i högskolekommuner med färre än 75 000 invånare. Av dessa uppger hela 77 procent att det saknas tillräckligt med bostäder med särskild service.

Läs ocksåOfrivilligt isolerad av dålig snöröjning: "Jag hamnade i en husarrest"

”Ren nonchalans”

De senaste tre åren har det visserligen skett en positiv utveckling, där allt fler kommuner fått en balans i utbudet av bostäder. Antalet specialbostäder som färdigställdes under 2020 var därtill det största på över 20 år.

I år svarade totalt 20 fler kommuner än i fjol att de har nått en nivå där de kan möta efterfrågan. Men det går för långsamt, konstaterar Funktionsrätt Sverige.

Vissa kommuner räknar rentav in i sin budget att de kommer tvingas betala vite, i stället för att fullfölja uppdraget. Ren nonchalans, menar Elisabeth Wallenius.

Läs ocksåVärd nekade funktionsnedsatt kvinna att hyra – krävs på 150.000 för diskriminering

– Bristen på särskilda bostäder är en följetong som bara fortsätter. Kommunerna behöver se över antalet personer som är i behov av särskilda bostäder och göra en hållbar prognos för framtiden.

Hur ser ni på att så många kommuner inte lever upp till kraven?

– Det är nonchalant och sorgesamt. I de allra flesta fall resulterar det här i att personen bor kvar hos sina föräldrar, och inte får en chans att utvecklas och stärka sin egen förmåga.

Men varför misslyckas man år efter år med att uppfylla målen?

– Av något skäl är inte det här något prioriterat område, det verkar vara en skyldighet som man kan tumma på. Det finns ingen press från allmänheten och frågan prioriteras inte i debatten. Då kommer det här i skymundan.