Jag låg på den färgglada ryamattan under det fyrkantiga teakbordet i vårt vardagsrum och väntade. Varje fredag. På honom. Mitt livs första tv-idol. Manolito!
Kommer ni ihåg honom? Denne brunbrände hjälte med svart glänsande hår, stomatolleende och glimt i de mörka ögonen. Han var äventyr, han var spänning och han var mystik. Många år senare fick jag veta att Manolito bara var en bifigur i High Chaparall. Kunde det vara sant? För mig var han hela programmet.
Ändå var det lite underligt att jag fäste mig så vid Manolito för det var inte så många gånger jag lyckades se min idol. Jag somnade alltid innan Chaparall drog igång i den svart-vita rutan. Och varje gång blev jag lika arg när mamma drog fram mig ur kojan under teakbordet och bar mig till sängen. Jag grät och skrek i besvikelse för att än en gång ha missat min barndoms tv-hjälte.
Detta utspelade sig långt före ”tv on demand”.
Sedan dess har televisionens hjältar gått in och ut ur bild i mitt vardagsrum. Bara en sak har förändrats. Jag har stigit upp en nivå, från mattan till soffan.
På 70-talet var det Kojaks jakt på New Yorks banditer som klubbade mig i den ärvda skinnsoffan med knappar stora som kaffefat. På 80-talet sov jag gott i nyinköpt, jättesnygg, hörnsoffa i skaiskinn till ljudet av biljakter i Cagney & Lacey. Vilka kvinnor! På 90-talet slumrade jag sött i en marinblå tygsoffa med kuddar som bara sjönk ihop, medan tuffa poliser rensade gatorna i Baltimore.
Nu har jag uppnått en ålder när man börjat finna sig i sina egna egenheter och insett att det kanske inte är någon idé att kämpa emot dem. Så nu sover jag med gott samvete, utan att vara sig gråta eller skrika när jag vaknar upp och filmen är slut. Fast jag kan naturligtvis sakna att bli buren i säng.
OK, jag vet att jag nu för tiden kan se de där programmen när jag vill, men det är egentligen inget som intresserar mig. Det man missar, det missar man, även om det skulle vara Manolito i rutan.
Här är min tipslista för att sova gott i soffan:
Midsommer murders, insomning efter tio minuter.
Foyles war, tar lite längre tid, men vid själva upplösningen har du garanterat gått in i din REM-sömn.
Kommissarie Lewis, natti natti.
Allt som visas efter klockan 22.00 i kanaler med reklam. Reklamavbrotten är som gjorda för att stänga av ljudet och sluta ögonen en liten, liten stund.
Sov gott!
PS. Kan inte låta bli att bifoga en länk för alla er som gillar nostalgitrippar:
På hemhyra.se ska du kunna säga vad du tycker om det mesta. Huvudregeln är enkel: Visa respekt för personer vi skriver om och andra som kommenterar artiklarna.
Du ansvarar själv för det du skriver. Vi vill gärna ha din hjälp att hitta olämpliga inlägg och kommentarer genom att anmäla dessa. Inlägg som innehåller diskriminerande uttalanden, personliga påhopp eller språk som kan uppfattas som stötande, kommer att tas bort.
Tänk på att: