Explosionen förstörde Albas hem
— Jag hade precis vaknat och var på väg ut i köket där min mamma satt vid bordet och pratade i telefonen med ett av barnbarnen. Jag var mitt i vardagsrummet när det small.
Hon beskriver ljudet ungefär som fyrverkeri.
— Men med högre volym.
Då förstod Alba de León ännu inte vad som hänt. Som hon minns det tänkte hon först ingenting alls, utan det blev tomt i huvudet.
— Det blev alldeles dimmigt inne av glas och damm och ganska mörkt så det var svårt att se någonting.
Efter en liten stund ringde det på dörren. Utanför stod en granne som uppmanade Alba och hennes mamma att lugnt gå nedför trapporna och ut på gården.
— Jag tänkte inte ens på att ta på skor utan vi gick barfota ut i pyjamas.
Först när de stod på gården och såg hur trasigt deras hus var så började Alba förstå att det måste ha skett någon slags explosion.
När vi träffas i hennes systers lägenhet i Lambohov så har det gått drygt en månad sedan explosionen på Ådalagatan i centrala Linköping. Alba och hennes mamma delar på ett av sovrummen i fyrarummaren, där det just nu bor fyra vuxna och två barn.
— Vi är sex syskon så vi är vana att bo många tillsammans. Det går bra.
Hon är glad över att familjen finns så nära. De har förutom att erbjuda husrum också ställt upp med mat, kläder och hjälp med alla de kontakter som måste tas, med försäkringsbolag och hyresvärd med mera.
— Som tur är så har min syster och jag samma klädstorlek.
Albas och hennes mammas lägenhet ligger näst högst upp i huset på Ådalagatan 1 som drabbades hårdast vid explosionen. De har ännu inte fått besöka lägenheten och vet inte hur det ser ut därinne nu. Kvar blev viktiga saker som plånbok, id-kort och busskort. Och inte minst kanariefågeln Yuki.
— Buren stod nära balkongen och vi trodde att han hade dött.
Men efter en vecka kom glädjebeskedet. Yuki levde och polis och personal från hyresvärden Stångåstaden hämtade buren medan Alba fick vänta utanför avspärrningarna.
— Det var en god nyhet!
Yuki sjunger glatt och verkar helt oberörd av det som har hänt. Alba är inte oberörd men lugn när hon berättar.
— Det har inte varit så lätt att leva utan en del saker. Men vi har mat och husrum och ingen av oss fick några allvarliga skador. Det är viktigast.
Mamman fick lättare skador i ansiktet av glassplitter. Alba träffades på benet av en blomkruka som kom flygande men klarade sig undan med blåmärken.
I dag känner hon tacksamhet mot familjen som ställer upp men också mot grannen som hjälpte dem att komma ut.
— Jag känner henne inte utan vi har bara hälsat förut. Men när vi fick panik så lugnade hon ner oss och såg till att vi kom ut. Det var väldigt snällt. Jag vet inte vad vi skulle ha gjort annars.
För några dagar sedan fick de ut några av sina ägodelar.
— Vi fick göra en lista med vad vi ville skulle hämtas men inte mer än vad som rymdes i en flyttlåda. Så fotoalbumen som min mamma ville ha fick inte plats.
De har fortfarande inte fått besked om när de kan flytta tillbaka.
— För tillfället vet vi ingenting. Bara att hyresvärden inte heller vet.
Men helst vill hon hitta en annan lägenhet.
— Det känns inte tryggt längre så vi funderar på att försöka få tag på någon annanstans att bo. Men inte på bottenvåningen för de lägenheterna drabbades värst.
- Det var vid 9-tiden på morgonen fredagen den 7 juni som explosionen inträffade.
- Ett 20-tal personer skadades, dock ingen allvarligt, och sju personer fördes till sjukhus.
- Polisen misstänker att det är någon form av sprängladdning som exploderat och att den troligen var placerad i ett cykelskjul på gården utanför Ådalagatan 1-3. Drygt 200 lägenheter ska ha skadats i olika grad och lägenheterna närmast explosionsplatsen är fortfarande avspärrade.
- Förra veckan rapporterade Ekot att polisen har identifierat minst en misstänkt person och att ärendet därför lämnats över till åklagare. Inget gripande ska än så länge ha skett. Brottsrubriceringen är för närvarande grov allmänfarlig ödeläggelse.
